Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1801 kunde Vendée-armén upplösas samt Bernadotte
återvända till Paris.
Han lefde nu några år utan offentlig verksamhet, och
under denna tid blef förste konsuln den 18 Maj 1804
fransmännens kejsare. Innan han antog denna värdighet,
hade Napoleon rådfört sig med de mest framstående
generalerna och bland dem äfven med Bernadotte, hvars
motstånd han i synnerhet befarade; men Bernadotte,
som fann honom redan innehafva makten och republiken
i sjelfva verket icke längre vara till, ansåg någon
synnerlig vigt icke ligga å den nya benämningen och
förklarade sig dela de öfrige generalernes önskan
i detta hänseende, under förutsättning att intet
envälde skulle införas, utan gällande lagar noggrant
iakttagas. En förlikning ingicks mellan honom
och Napoleon, som dagen efter kejsarvärdighetens
öfvertagande utnämnde Bernadotte till marskalk af
Frankrike, jemte sjutton andra bland de generaler,
som under de föregående krigen mest utmärkt sig. Han
fick tillika storkorset af den nyss förut inrättade
heders-legionen och kort derefter öfverbefälet i
Hannover, der han sökte göra det franska väldet så
litet tryckande som möjligt och i allmänhet genom
sin fogliga, välvilliga styrelse gjorde sig i hög
grad värderad och omtyckt.
Sedan Österrike i Augusti 1805 biträdt Rysslands och
Englands förbund mot Frankrike, och en österrikisk
här infallit i Baiern, fick Bernadotte befallning
att samla de under hans befäl stående trupper i
Göttingen, och med dem sedermera afgå till Würzburg,
der kurfursten af Baiern, drifven ur sitt land,
stannat med de trupper han ännu hade qvar. Bernadotte
ankom dit i slutet af September med 17,000 man,
väl öfvade och disciplinerade, till hvilka nu slöto
sig de baierska trupperna, så att Bernadotte
hade att förfoga öfver en styrka af 25,000 man,
med hvilka han drog mot München, slog österrikiske
generalen Kienmayer och dref honom öfver Inn-floden
samt återförde kurfursten till sin hufvudstad. Genom
väl beräknade rörelser uppehöll han sedermera så väl
Kienmayer, hvilken åter fått öfver 20,000 man samlade,
som ryske generalen Kutusow med nära 40,000 man,
under det Napoleon anföll österrikiska hufvudstyrkan
och slutligen tvang densamma att vid Ulm gifva sig
fången den 19 Oktober.
Derefter fick Bernadotte med sin kår inrycka i
Salzburg, öfvergick Donau i medlet af November och
drog in i Böhmen samt derifrån mot slutet af månaden
till Iglau i Mähren, hvarifrån han gjorde en ilmarsch
för att deltaga i det ryktbara slaget vid Austerlitz
den 2 December. Genom ett kraftigt kavalleri-anfall
mot ryska gardena sprängde han de fiendtliga linierna,
och genom en djerf rörelse, hvilken han derefter mot
order och på eget bevåg företog, bidrog han väsentligt
till segern, som snart följdes af freden i Pressburg,
hvilken Österrike tvingades att ingå den 26 December.
Efter densamma sändes Bernadotte att med sin kår
besätta markgrefskapet Ansbach och upphöjdes den
5 Juni 1806 till furste af Ponte Corvo, ett litet
furstendöme inom neapolitanska området, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
