Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronprinsen med ett afslag och dolde ej sin
förtrytelse, hvilken äfven delades af engelska
kabinettet, som beklagade, att Sverige blifvit
uteslutet från konventionen mellan Ryssland och
Preussen i Breslau och uttalade sig med ovilja
öfver Dolgoruckis uppträdande i Köpenhamn. Engelske
generalen Hope, som af prinsen-regenten blifvit utsedd
att, jemte engelske ministern i Sverige Thornton,
följa kronprinsens högqvarter, delade ock hans
åsigter och lemnade honom de mest betryggande
försäkringar om britiska regeringens noggranna
fullgörande af sina mot Sverige åtagna förbindelser,
i afseende hvarå Sveriges öfrige bundsförvandter nu
tycktes visa sig föga pålitlige.
Under tiden hade ställningen i Hamburg blifvit
alltmera hotande. Den 19 Maj lemnade danskarne denna
stad, hvilken de, medan Dolgoruckis underhandlingar
pågingo, besatt i förening med en rysk kår;
men då Dolgoruckis förespeglingar ogillades af
kejsar Alexander och Danmark åter slutit sig till
Napoleon, fingo de danska trupperna befallning att
utrymma Hamburg och förena sig med den franska hären
under marskalk Davoust. Under sådana förhållanden
anhöllo Hamburgarne ifrigt hos Döbeln, som hade
sitt högqvarter i Wismar, att han måtte skynda till
stadens försvar, och då han äfven härtill uppmanades
af de ryska generalerne, ansåg han sig böra, utan
afvaktan af närmare order från kronprinsen, betäcka
en så vigtig punkt som Hamburg. Han gaf derföre
generaladjutanten friherre Gustaf Boije befallning
att med fyra bataljoner och något artilleri aftåga
till Hamburg, dit denna styrka ankom den 21 Maj på
aftonen.
Innan underrättelsen härom kommit Carl Johan
tillhanda, fick han den 20 Maj ett nytt besök af
Pozzo di Borgo, som infann sig med nya depescher
från kejsar Alexander, yrkande ännu bestämdare än
förut på kronprinsens skyndsamma framryckande mot
Elben, emedan de förbundnes trångmål för hvarje dag
blef allt svårare. Kronprinsen åter upprepade alla
anledningar han hade att beklaga sig öfver sina
ryska och preussiska bundsförvandter beteende, men
förklarade sig dock slutligen villig att gå kejsarens
önskningar till mötes, antaga hans bemedling mellan
Sverige och Danmark samt för tillfället åtnöja sig
med afträdandet af Trondhjems stift och en af Norges
fästningar, med vilkor att inträda i besittning af
det öfriga Norge vid den allmänna freden och när
Danmark fått sina skadeersättningar. Antoge danska
regeringen detta förslag, så lofvade kronprinsen
ofördröjligen gå anfallsvis tillväga mot fransmännen
och bidraga att drifva dem tillbaka på vestra stranden
af Elbe, dock under vilkor att de utlofvade ryska och
preussiska trupperna först blifvit till fullt antal
stälda till hans förfogande och hunnit förena sig
med de svenska i Pomern och Mecklenburg. Då något
ytterligare medgifvande från kronprinsens sida ej
stod att erhålla, reste Pozzo di Borgo missnöjd från
Stralsund den 21 Maj, och hans framställning till
kejsaren var ingalunda fördelaktig för kronprinsen,
hvilken han påstod hafva anländt till kontinenten
snarare såsom fiende än såsom bundsförvandt, med
Norges förvärfvande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
