Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ock medelst ett stillestånd bibehålla sina intagna
ställningar. Tre veckors tid behöfdes för att erhålla
en förstärkning af 100,000 man, med betydliga
ammunitions- och lifsmedelsförråd, och äfven
för att vinna Österrike. Häraf hade det ingångna
stilleståndet blifvit föranledt, och tiden hade ej
medgifvit något meddelande derom till kronprinsen
före dess afslutande. Nu önskade emellertid både
kejsaren och konung Fredrik Wilhelm III ifrigt känna
kronprinsens tanke om förhållandena samt med honom
rådgöra om ledningen af de förestående operationerna,
ty på någon antaglig fred vore ej att hoppas.
Dessa skrifvelser antydde således, att Sverige
åtminstone icke blifvit öfvergifvet eller förrådt
af sina bundsförvandter och lugnade kronprinsens
farhågor i detta hänseende; men han insåg äfven, att
han nu ej kunde påräkna de utlofvade hjälptrupperna,
lika litet som han kunde hoppas förmå engelska
kabinettet att understödja honom i ett anfall
mot Seland, som skulle draga svenska hären från
koalitionskriget. Alexander hade ock låtit förstå,
att det varit endast under förutsättning af Sveriges
medverkan i kriget mot den gemensamma fienden, som
han lofvat understödja Sveriges anspråk på Norge,
hvilken uppfattning äfven delades af alla de öfriga
svenska bundsförvandterna, och vid sådant förhållande
måste kronprinsen finna sig uti att uppskjuta Norges
förvärfvande och låta detta bero af koalitionskrigets
utgång samt af bundsförvandternes ordhållighet vid
fredens ingående. Han beslöt emellertid göra allt
för att få kriget kraftigt fortsatt samt önskade ett
personligt sammanträde med Alexander och Fredrik
Wilhelm för att utjemna uppkomna svårigheter och
öfverenskomma om sättet för krigets fortsättande.
I denna syftning svarade han således Pozzo di Borgo
samt skickade den 11 Juni Skjöldebrand med ett bref
till kejsar Alexander, som, jemte Fredrik Wilhelm,
anträffades den 14 Juni i staden Reichenbach i öfra
Schlesien och på det vänligaste mottog den svenske
generalen, för hvilken han yttrade sin lifliga
önskan att se hvarje missförstånd med kronprinsen
bilagdt samt försäkrade sig betrakta verkställandet
af Norges förening med Sverige såsom en hedersskuld,
utan hvars gäldande han på inga vilkor ville sluta
kriget. Då Skjöldebrand lemnade kejsaren de utkast
kronprinsen gjort till tre särskilda planer för
det blifvande fälttåget, klagade Alexander öfver
bristen på en duglig öfverbefälhafvare öfver ryska
hufvudstyrkan och upprepade sin förut yttrade önskan,
att kronprinsen måtte öfvertaga högsta ledningen af
operationerna, hvilken önskan han sade delas äfven af
Preussens konung. Tillika förklarade han sig villig
att öka den under kronprinsens befäl stälda tyska
nord-armén icke allenast till 70,000 man, såsom
kronprinsen önskat, utan till 100,000, och fyllnaden
skulle han utvälja bland sina bästa trupper. Då
kronprinsen yttrat sig ogerna se grefve Moltke såsom
danskt sändebud i Alexanders högqvarter, skulle denne
genast få befallning att lemna detsamma. Det begärda
mötet med kronprinsen motsåg kejsaren med synnerligt
nöje. Allt var således nu åter på bästa fot mellan
dem båda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
