Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fick namnen Carl Adolf och af konungen erhöll
titeln »hertig af Wermland», men som afled redan den
10 Juli samma år.
Både hertigens och hans gemåls försvagade helsa
påkallade nu en utrikes resa för att besöka Carlsbad,
och för bestridande af kostnaderna härför indrogs
under tiden hertigens hela hofstat, äfvensom alla
hans hästar såldes. Hertiginnan anslog 8,000 rdr af
sitt kapital och konungen lemnade ett tillskott af
25,000 rdr. Af den besparade hofhållningskostnaden
skulle 16,000 rdr användas till afbetalning å
hertigens skulder. I Augusti 1798 anträdde hertigen
och hertiginnan, under antagna namn af grefven och
grefvinnan af Vasa, sin utländska resa, åtföljda
endast af två kavaljerer och två hoffruntimmer,
och i början af November 1799 återkommo de till
Stockholm. De hade tillbringat vintern i Wien, under
sommaren 1799 besökt Carlsbad och Pyrmont samt en
del af hösten vistats i Berlin.
Förhållandet mellan hertigen och konungen tycktes nu
blifvit vänskapligare och mera förtroendefullt å den
senares sida än förut, ty under konungens vistande i
Norrköping 1800, medan riksdagen der pågick, uppdrog
han högsta befälet inom Stockholm åt hertigen.
Detta goda förhållande blef dock ej särdeles
långvarigt. Hertigen lät af sin håg för mysticism
och ordensväsende i allmänhet förleda sig att ingå
förbindelser med äfventyraren Boheman, och vid dennes
arrestering i Februari 1803 föreföll ett ganska
häftigt uppträde mellan konungen och hertigen,
som gjorde allvarsamma föreställningar mot sin
hofsekreterares häktande. Dessa ledde dock till
intet annat, än att både hertigen och hans gemål,
som äfven deltagit i Bohemans mystiska sammankomster,
förbjödos att under åtta dagars tid lemna sina rum,
och deras papper togos i beslag.
Man hade tillika fästat den misstänksamme konungens
uppmärksamhet derå, att officerarne vid hertigens
regemente, lifregementets värfvade infanteri, voro
med särskild bevågenhet af honom omfattade och å
Rosersberg lefde med honom på en rätt förtrolig
fot samt visade honom mycken tillgifvenhet. När
nu konungen under sommaren 1803 ämnade begifva sig
utomlands, förestälde man honom vådan af att under
hans frånvaro låta denna kår förblifva till hertigens
förfogande, och derföre kom en kunglig befallning,
att densamma, upphöjd till »finskt garde», skulle
afgå till Finland, för att utgöra vakt åt kronprinsen
Gustaf, som sades skola studera i Åbo. Förflyttningen
skedde också, till stor förtrytelse för både hertigen
och officerarne, som måste utbyta den angenäma
vistelsen å Rosersberg mot föga trefliga qvarter i
Borgå, dit truppen förlades.
När, mot slutet af Gustaf Adolfs regering, denna
började blifva mer och mer oefterrättlig, och man
insåg, att det i längden ej så kunde fortgå, begynte
flere framstående personer närma sig hertigen, för
att i händelse af en statshvälfning få honom beredd
att åter träda i spetsen för styrelsen. En försoning
mellan honom och Armfelt skedde under sommaren 1807,
och när Armfelt följande året blef chef för vestra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
