Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIV Johans regering. Carl Johan konung, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmark, den erkända nödvändigheten af denna
försoning, som det allmänna bästa så lifligt
påkallar», föranledt dessa skrifvelser. Man förenade
sig i en anhållan till Sveriges och Norges konung
att, »så snart som möjligt och med undvikande af
alla fördröjande åtgärder, bringa till slut en
bedröflig tvist, som Europa beklagar och som en
med välvilja förd underhandling utan svårighet
bör kunna bilägga». — »I den fasta öfvertygelse»,
hette det vidare, »att dessa tänkesätt af Eders
Maj:t skola välvilligt uppskattas och att det hopp,
som lifvar oss alla, skall blifva rättfärdigadt,
har jag, jemte öfrige i Aachen församlade furstar,
bifallit inställandet af de gemensamma åtgärder, som
af våra ombud voro beslutade med anledning af danska
hofvets välgrundade framställningar. Så göras nu
alla utsigter till en förlikning beroende af E. M:ts
egen högsinthet, och det tillkommer nu E. M. att icke
svika vår förväntan.»
Tonen i dessa skrifvelser, som temligen tydligt
inneburo ett hot, och i synnerhet de sista orden
deri fann Carl Johan sårande för sin värdighet och
förnärmande Sveriges sjelfständighet. Också blef han
ej svaret skyldig. I särskilda till de tre monarkerna
aflåtna skrifvelser gaf han luft åt sin förtrytelse,
och i synnerhet var den till kejsar Alexander affattad
i ganska allvarsamma ordalag.
Efter en utveckling af orsakerna till den tidsutdrägt,
underhandlingarna rönt, yttrades vidare i denna
skrifvelse: »Af denna framställning ser E. M. lätt,
att denna fråga rätteligen har sin plats bland de
talrika förhandlingar af enskildt intresse, som ega
rum staterna emellan och hvilka föras och afgöras
genom enskilda underhandlingar, utan att grannsämjan
behöfver afbrytas, långt mindre tillintetgöras. Det
innebär således ett öfverskattande af dess betydenhet
att vilja anse den såsom ett af grundvilkoren för
lugnet och den gemensamma säkerheten, och ännu
mindre är den af beskaffenhet att kunna betraktas
såsom en bedröflig tvist, hvars förlängande Europa
måste beklaga. E. M. har gifvit Europa alltför många
bevis på sin aktning för folkens frihet och på sin
bestämda föresats att till densamma bidraga, för att
ej uppskatta, såsom sig bör, mitt handlingssätt i
denna fråga. Det har stått i full öfverensstämmelse
med mina grundsatser och de folks värdighet och
oberoende, öfver hvilka jag herskar».
»Jag bör ej dölja för E. M. hvilket obehagligt
intryck en rad i dess senaste skrifvelse på mig
gjort. E. M. har genom dess beskickning meddelat mig,
att man i Aachen ej skulle befatta sig med andra
angelägenheter än de staters, som der egde ombud
närvarande, och man har uttryckligen förklarat, att
det ej der skulle blifva fråga om tvister mellan Norge
och Danmark, men att, om så likväl skedde, en svensk
fullmäktig dit skulle inbjudas. Icke desto mindre
erfar jag nu, att mellan de särskilda staternas
fullmäktige fråga blifvit väckt om vidtagande af
gemensamma åtgärder med anledning af en förhandling
mellan tvänne makter, af hvilka ingendera vid
kongressen egt något ombud och åtminstone den ena
icke varit underrättad om dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
