Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den större allmänheten mångfaldiga bevis på varm och
uppriktig tillgifvenhet för konungahuset.
Detta skedde, å ständernas sida, äfven af
en annan anledning, ehuru af mindre glädjande
beskaffenhet. Kort efter riksdagens början hade så
väl konungen som statsministern för utrikesärendena
grefve Engeström och flere andre högre embetsmän
fått till sig stälda namnlösa skrifvelser, med
hotelser och smädelser mot konungen och det
nya konungahuset. Så hade, i en på ganska god
fransyska affattad skrifvelse af den 17 Januari
1823, konungen blifvit hotad med lönnmord, om han
begärde ökade anslag för hären eller vågade tillgripa
bankens fonder (!), och brefskrifvaren hade tillika
förklarat, att hertigen af Leuchtenberg och hans
dotter skulle blifva underrättade om det öde, som
förestod konungen. Några dagar derefter kom ett
nytt bref med samma handstil, i hvilket konungen
uppmanades att meddela ständerna innehållet af det
förra brefvet, vid äfventyr att eljest få se det
infördt i Argus eller Couriren. Konungen, hette det,
borde af Anders Danielssons helsningstal hafva funnit,
huru angeläget det var att minska och indraga en del
af hären. Missnöjet vore allmänt mot honom sjelf,
hans rådgifvare och förtrogne. Om ej råden följdes,
hade konungen att vänta Gustaf III:s öde. På aftonen
den 29 Januari inkastades i grefve Engeströms bostad
en skrifvelse af annan hand, hvars författare sade
sig hafva varit invecklad i en sammansvärjning
mot konungens person och bad grefven varna hans
maj:t. En främling vore sammansvärjningens ledare,
och en af de sammansvurne hade lofvat att med
fara för sitt eget lif stöta dolken i konungens
bröst. Den 7 Februari kom till grefve Engeström ett
nytt bref med samma stil som det föregående, och
nu gafs tillkänna att sammansvärjningens hufvudman
oförmodadt aflidit och de sammansvurne dragit sig
undan, sedan de uppbränt sina papper. Den 7 Mars
inkommo rapporter från landshöfdingarne i Halmstad
och Gefle om en från general Holst i konungens namn
dem tillstäld skrifvelse, innehållande befallning
att i ortens tidningar låta införa en skrifvelsen
bilagd promemoria, i hvilken det bland annat hette,
att Carl Johan och dess dynasti borde utrotas samt,
med biträde af Rysslands ädle kejsare, den store
Alexander, åt prins Gustaf återskänkas den tron,
»han så orättvist blifvit beröfvad af några nedriga
bofvar, en Wetterstedt, en Rosenblad, en Mannerheim»,
m. fl., hvarefter följde angrepp af gröfsta art mot
konungen och kronprinsen, likaså mot drottningen och
kronprinsessan, hvilka hotades med »en fasans död,
om de någonsin vågade träda på svensk jord.»
Det upptäcktes lätt, att stilen i Holsts skrifvelse
var förfalskad; polisen sattes i rörelse att söka
upptäcka författarne så väl till brefven som till
denna nidskrift, och en belöning af 10,000 rdr
banko utlofvades till den, som kunde meddela en
sådan upptäckt; men inga upplysningar vunnos, och
hela tillställningen synes endast hafva afsett, att
konungen, hvars farhågor för gustavianska stämplingar
voro väl kända, skulle låta förleda sig till något
förhastadt steg, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
