Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betrakta frågan på samma sätt. Sverige vore icke
någon vasallstat, och då fartygen icke vidare vore
svensk utan engelsk tillhörighet, kunde och borde
det icke finnas något politiskt skäl, som hindrade
deras afgång, enär de skulle utlöpa under engelsk
och ej under svensk flagg. Han hade gjort allt hvad
han kunde för att tillfredsställa ryske kejsaren;
men denna eftergifvenhet hade dock en gräns, hvilken
han ej kunde öfverskrida utan att gifva Sveriges
sjelfständighet till spillo.
Statsrådet åter menade, att, då köparne sjelfva begärt
handelns återgång och engelska regeringen önskade att
derigenom se bilagd en tvist, som hotade den allmänna
freden, vore Sveriges värdighet bevarad, och man hade
de giltigaste skäl att anföra för denna återgång. De
anhöllo ock på det bevekligaste, att konungen icke
måtte skilja sig från sina rådgifvares mening i en så
vigtig och ömtålig fråga, och slutligen gaf konungen
efter, sedan han likväl till protokollet uttryckt sin
bestämda åsigt, att den gjorda ansökningen om handelns
återgång icke borde bifallas i anseende till Rysslands
mellankomst. Endast för att tillmötesgå engelska
regeringens önskan och »på det att tvister måtte
undvikas, hvilka, oaktadt deras orättvisa grund,
kunde störa lugnet i Europa», biträdde konungen
statsrådets mening.
Handelns återgång, »på köparenes begäran», blef
sålunda beslutad. De tre fartygen skulle återgå till
flottan, efter skedd besigtning och värdering, den
af Michaelson & Benedicks erlagda köpeskilling till
dem återställas samt köparne befrias från det vite,
som var utsatt för handelns återgång och erhålla
ersättning för den kostnad, de på fartygens utrustning
nedlagt. [1]
Denna ersättning blef, efter åtskilliga jemkningar,
slutligen faststäld till 416,357 rdr banko, och
då densamma endast till en del kunde betäckas med
den vinst man haft på den föregående försäljningen
af skeppet Tapperheten och fregatten af Chapman,
blef skilnaden, 211,515 rdr, påförd det s. k. mindre
kreditivet, som anvisats för oförutsedda angelägna
behof.
De båda fartyg, skeppet Tapperheten och fregatten af
Chapman, hvilkas köp ej återgått, hade emellertid
afgått till London, hvarifrån de af handelshuset
Goldsmith blifvit beordrade till Cartagena i
Columbien, der husets ombud skulle mottaga dem,
sedan befäl och manskap fått sin sold och liqvid för
återresan; men då fartygen, under kommendörkaptenen
friherre Gyllengranats befäl i November 1825 anlände
till Cartagena, förklarade Goldsmiths dervarande
ombud sig ej kunna uppfylla dessa vilkor, och sedan
Gyllengranat ända till Mars 1826 förgäfves väntat på
liqvid, afgick han till New-York, der man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
