Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1828-1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl von Rosenstein, och till ståndets vice talman förordnades
biskopen i Göteborg Carl Fredrik af Wingård. Till
borgareståndets talman utsågs borgmästaren i Stockholm
Jonas Ullberg och till vice talman lagmannen Johan
Noreus. För bondeståndet förordnades Johan Olsson
Longberg, som förut varit en af de mest framstående
oppositionsmännen inom detta stånd, till talman,
Jon Jonsson från Blekinge län till vice talman,
samt häradshöfdingen Johan Jakob Bergström till
sekreterare.
Inom statsrådet hade sedan föregående riksdagen
åtskilliga förändringar inträffat. Efter Wirsén
hade statssekreteraren för krigsärendena friherre
Carl Johan af Nordin blifvit statsråd i Januari
1828, då äfven grefve Cederström, vikande för de
hotande efterräkningarna i följd af skeppshandeln,
begärt och erhållit afsked. Efter honom hade, i
början af Februari, grosshandlaren och direktören i
ostindiska kompaniet Hans Niklas Schwan, som varit
borgareståndets talman under riksdagarne 1809,
1812, 1815 och 1823, blifvit statsråd och var den
förste ofrälseman, som fått en plats i en svensk
konungs rådkammare. Sedermera hade, i Mars 1828,
grefve A. F. Skjöldebrand trädt ur statsrådet och
fått till efterträdare öfversten grefve Per Gustaf
af Ugglas. Efter friherre Nordin hade landshöfdingen
i Nyköping, generalmajoren Gustaf Abraham Peyron,
blifvit i Januari 1828 förordnad till statssekreterare
för krigsärendena, men redan i slutet af Februari
åter nedlagt detta embete, som då på förordnande
öfvertogs af t. f. revisionssekreteraren Johan
Nordenfalk, hvilken i September samma år utnämndes
till ordinarie statssekreterare i krigsexpeditionen.
Den vid riksdagens början afgifna berättelsen
om hvad i rikets styrelse sig tilldragit sedan
sista riksdagen vittnade åter ganska fördelaktigt
om regeringens verksamhet under tiden. Rörande
skeppshandeln förekom der endast, att kongl. maj:t
ansett fördelaktigt, när antagliga pris erhöllos,
försälja äldre, öfver 25 år gamla krigsfartyg, som
icke kunde uthålla en längre tjenstgöring, hvarigenom
medel kunde beredas att »påskynda nya byggnader, som,
då de endast kunde inskränkas inom flottans årliga
anslag, nödvändigt skulle blifva både långsammare
och mera ofullständiga, och ett kraftigt bidrag
skulle således bildas både för utvecklingen af den
inhemska industrien och för statens säkerhet, då de
gamla försålda skeppen kunde ersättas med nya, på
hvilka alla de af erfarenheten godkända förbättringar
kunde tillämpas, som skeppsbyggnadskonsten de senare
åren undergått». Ur denna synpunkt hade två af ett
svenskt handelshus gjorda köpeanbud å fem flottan
tillhöriga fartyg blifvit år 1825 antagna, »hvilka
anbuds fördelaktighet desto mindre kunde betviflas,
som de erbjudna och antagna prisen vida öfverstege
icke blott det af vederbörande ordentligen uppskattade
värdet af samma fartyg, utan ock det belopp, hvartill
lika många nya fartyg till enahanda storlek kunde
uppbyggas». Af mellankomna särskilda anledningar
hade kongl. maj:t likväl tillåtit, att det ena köpet
om ett linieskepp och två fregatter fått återgå,
om hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
