Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1834, 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore här särdeles varma och det gamla nationalhatet
mot Ryssland i samma mån tilltagit. Oppositionspressen
blef allt hätskare i sina utfall mot regeringen,
och klandret började nu mer och mer riktas mot Carl
Johan personligen, i stället att det dittills gält
hans rådgifvare.
Regeringens utrikes politik var emellertid långt
ifrån att utgöra enda eller ens det hufvudsakliga
föremålet för detta klander. Likasom i de flesta
andra europeiska länder och väl icke utan inverkan af
dylika tilldragelser i dessa, hade äfven i Sverige
uppstått en stark agitation för genomgripande
förändringar i grundlagarna och framför allt
i sjelfva representationssättet. Kort efter det
rikets ständer åtskilts i Mars 1830, hade två af de
liberala åsigternas dåvarande förnämste förfäktare
härstädes, friherre Carl Henrik Anckarsvärd och
häradshöfdingen Johan Gabriel Richert, offentliggjort
ett »Förslag till national-representation», ett
slags efterbildning af den norska, som nu ofta
högeligen prisades af oppositionspressen. Detta
förslag framkallade en ganska liflig skriftvexling
i tidningarna och gaf äfven anledning till en
mängd petitioner, som ingåfvos till regeringen,
för tillvägabringandet af en tidsenlig reform i
det föråldrade representationssättet. Regeringen
fann likväl dessa petitioner icke föranleda någon
åtgärd å dess sida, hvilket åter hade till följd,
att bitterheten hos oppositionen allt mera ökades
och beskyllningar mot regeringen, att den visade
liknöjdhet eller afvoghet mot hvad som mer och
mer började betraktas såsom en lifsfråga för
hela svenska folket, allt oftare förekommo,
i trots af det flitiga bruk, regeringen gjorde
af sin indragningsmakt, och de åtal, som tidt och
ofta anstäldes mot oppositionstidningarna. Skulden
härtill låg visserligen icke så litet hos dessa, ty
de förde ofta ett retsamt språk och sparade icke på
hatfulla hänsyftningar, men i sjelfva hufvudsaken,
att ingenting gjordes för att befordra en tidsenlig
representationsförändring, vände sig den allmänna
meningen mer och mer emot regeringen.
Oppositionspressen hade ock nu betydligt tilltagit i
inflytande och fått flera nya organer. Mot densamma
uppträdde visserligen åtskilliga tidningar, som förde
regeringens talan eller förfäktade de konservativa
åsigterna mot de liberala; men ehuru några bland
dessa tidningar voro med ganska framstående förmåga
redigerade, fingo de dock aldrig så talrika läsare
som oppositionstidningarna och de liberala åsigternas
förfäktare, hvilket bäst visar, huru dessa åsigter
vunno inom Sverige en allt vidsträcktare spridning,
såsom för öfrigt denna tid var förhållandet öfver
allt i Europa.
Å andra sidan sökte man nu genom högtidligt firande
af tilldragelser, som borde vara dyrbara för hela
svenska folket, oberoende af skiljaktiga politiska
åsigter, vända uppmärksamheten å ämnen, som icke
borde framkalla partitvister. Så firades den 28
November 1830 en allmän jubelfest, till åminnelse
af kristendomens införande i Sverige ett tusen år
förut, samt derjemte af den Augsburgiska bekännelsens
tillkomst år 1530 och af Gustaf Adolfs uppträdande i
Tyskland 1630. Så skedde äfven med mycken högtidlighet
den 26 September 1832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
