Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1834, 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inom statsrådet hade, sedan sista riksdagen,
åtskilliga förändringar inträffat. Efter grefve
Gyllenborg, som aflidit i Augusti 1829, hade grefve
Matthias Rosenblad blifvit justitie-statsminister och
sjelf fått till efterträdare såsom statsråd
generaltulldirektören, ordföranden i fångvårdsstyrelsen
friherre Gustaf Fredrik Åkerhjelm i April 1831. Redan
förut hade, efter statsrådet Schwan som aflidit i Maj
1829, presidenten i statskontoret grefve Erik Reinhold
Adelsvärd samma år blifvit statsråd. Friherre
C. J. af Nordin, som i November 1831 blef president
i bergskollegium, efterträddes såsom statsråd af
förre svenske och norske ministern i Paris grefve
Gustaf Lagerbielke, som redan 1809 varit medlem
af statsrådet, och grefve P. G. af Ugglas, som
i April 1831 nedlade sitt statsrådsembete, fick
till efterträdare presidenten i kommersekollegium
Gabriel Poppius 1833. Sedan 1828 var grefve
Magnus Brahe generaladjutant för armén och sedan
1823 kontreamiralen grefve Clas August Cronstedt
generaladjutant för flottan. Efter Anders Carlsson
af Kullberg, som i Juli 1830 blifvit biskop i
Kalmar, hade expeditionssekreteraren Abraham
Roland von Prinzencreutz fått förordnande
att förestå statssekreterare-embetet vid
ecklesiastik-expeditionen, hvartill kanslirådet Jakob
August von Hartmansdorff i April 1831 utnämndes,
och efter J. Nordenfalk, som i Februari 1831 begärt
afsked, hade expeditionssekretereren Carl Gabriel
Grip blifvit statssekreterare för krigsärendena.
Den 30 Januari 1834 skedde riksdagens högtidliga
öppnande. I trontalet yttrades, huru »starka politiska
skakningar sedan ständernas sista sammanvaro
upprört Europa», men att »Försynen vårdat sig om
båda de förenade rikenas lugn, under skygd af lagar,
bevarande allmän ordning och rätt». — — »Hvarje
tilltänkt förbättring i vårt samhällsskick», hette
det vidare, »måste, för att blifva sannskyldigt
nyttig, underkastas en lugn pröfning och utgå från
erfarenhetens läror. Grundlagarne föreskrifva de
dervid till iakttagande former; dessa böra tjena
till rättesnöre för båda de gemensamt lagstiftande
statsmakterna. Sjelfva dessa grundlagar erinra
oss, att Sverige står i förbindelse till de fyra
riksstånden för sin bibehållna tillvarelse och för
beståndet af sitt namn» — hvilket sålunda antydde,
att konungen icke var sinnad medgifva någon rubbning
i ståndsförfattningen, hvars afskaffande de liberala
tidningarna nu börjat mer och mer öppet yrka.
Berättelsen om »hvad sig i rikets styrelse tilldragit
sedan sista riksdag» inleddes likaledes med en
erinran, huru den tiderymd, som förflutit sedan
rikets ständers sista sammanvaro, »i allmänhet varit
utmärkt af tilldragelser, lika djupt ingripande uti
flera europeiska staters inre samhällsskick som i
större eller mindre mån inverkande på allas yttre
politiska förhållanden». Under denna stormiga tid
hade kongl. maj:t sökt att med alla främmande makter
bibehålla ett ostördt vänskapligt förhållande. Den
friare handelsgemenskap med främmande länder, som
varit en följd af de redan före sista riksdagen med
flera andra stater ingångna handelstraktater, hade
sedermera fortfarit att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
