Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika låtit trycka under titel: »Några upplysningar
rörande kongliga teatern.»
Skriften, som fans innehålla åtskilliga
förnärmande uttryck mot konungen, öfverlemnades
af justitieombudsmannen till justitekansleren,
som inför Svea hofrätt mot Lindeberg anstälde åtal
för högmålsbrott, hvartill hofrätten ock fann honom
skyldig och dömde honom att »för detta grofva brott,
sig till straff och androm till varnagel, varda
halshuggen».
Sedan Lindeberg häröfver anfört besvärt hos högsta
domstolen, afkunnades dess utslag den 14 Augusti
samma år, i hvilket hofrättens dom fäststäldes, emedan
Lindeberg — som i sin skrift till justitieombudsmannen
begagnat sådana uttryck som, att kongl. maj:t sjelf
egde en teater, hvilken, då konungen, till förmån
för densamma, förbjöd andra teater-anläggningar,
förvandlades till ett monopolium, till vinst
för konungen», hvilket vore stridande mot § 60 i
regeringsformen; att »konungen, som förnekade andra
hvad han tillät sig sjelf, icke dervid handlade
konstitutionsenligt»; att för betryggandet och
ökandet af konungens vinst utaf teatern åtskilliga
medel blifvit vidtagna, såsom att »konungen förbjöd
svenska medborgare att ingå någon täflan med dess
egen teater; att konungen ålagt de enskilda teatrarna
i landsorterna, jemte konsertgifvare och dem, som för
allmänheten uppföra andra offentliga representationer,
skatter under olika rubriker, och att Lindeberg icke
behöfde mera än nämna detta förhållande för att visa
dess uppenbara stridighet emot både grundlagen och den
allmänna lagen, som belade det brott att lägga skatt
och tunga på konungens undersåtar med icke mindre
än dubbel tjufsrätt»; samt att »konungen beskattar
landsortsteatrar, konserter och andra offentliga
nöjen till förmån för sin teater» — genom allt detta
gjort sig saker att lasteligen hafva skrifvit mot
konungen. Dock ville kongl. maj:t i nåder förvandla
det Lindeberg sålunda ålagda dödsstraffet till tre
års fängelse å Waxholms fästning.
När detta utslag meddelades Lindeberg, tillkännagaf
han i en skrifvelse till öfverståthållare-embetet, att
han mer än en gång förklarat sig vilja hafva rättvisa,
ej nåd. »Om jag frivilligt antoge vilkoret af ens en
enda timmas fängelse eller en enda skillings böter,
då först blefve jag brottslig, emedan jag förrådde
sanningen, instämde i den skändliga lögnen, att jag
smädat konungen, när jag icke en gång nämnt hans
person [1], och pådiktade mig, om än blott skenet af
en förseelse, hvartill jag är fullkomligt oskyldig.»
Han anhöll således att med det snaraste få veta när
man skulle taga hans hufvud, »som», tillade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
