Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, som sedan sista riksdagen förflutit, icke
visat sig hafva omfattat sitt kall med tillräcklig
värma, nit och samvetsgrannhet; att de icke alltid
hållit grundlagarne i vederbörlig helgd; att de
visade alltför mycken eftergifvenhet för personliga
hänseenden och för enskildes och korporationers
önskningar, samt att de lemnat utan afseende
flera af rikets ständer yrkade förbättringar i
samhällsskicket. En förändring i styrelsepersonalen
syntes således väl behöflig, och en sådan hade ock
nu inträffat.
Utom de nya statsråd, som i Mars och i Maj 1840
blifvit tillsatte, hade den 19 Juni hofrättsrådet,
häradshöfdingen i Jönåkers m. fl. härads domsaga Carl
Peter Törnebladh blifvit till statsråd utnämnd.
Sedermera hade de båda statsministrarne, med
anledning af rikets ständers afslag å kongl. maj:ts
framställning om ett par vigtigare anslag, funnit
sig böra begära afsked från sina embeten och dervid
anfört, att den lika oväntade som ofördelaktiga
utgång, voteringarna om dessa anslag fått i
förstärkta statsutskottet, kunde derför icke af dem
förklaras annorlunda, än som ett uttryck af rikets
ständers missbelåtenhet med det sätt, hvarpå de
utöfvat sina embeten. De borde således förutse,
att, i händelse de qvarstode såsom medlemmar
af statsrådet, rikets ständers framtida beslut i
statsregleringsfrågor skulle blifva likartade med de
redan fattade, hvarigenom omöjlighet för konungen att
hålla riksstyrelsen i jemn och oafbruten gång skulle
uppstå, och för att icke ådraga sig förebråelsen
att hafva varit orsaken till ett sådant för riket
olycksbådande förhållande, ansågo de sig skyldige
både konungen, nationen och sig sjelfva att icke
längre bibehålla sina embeten, från hvilka de alltså
anhöllo att blifva entledigade.
Konungen svarade den 31 Juli, att denna
begäran förvånade honom. »Täta ombyten bland
rådgifvarepersonalen sätta äfven den mest inskränkta
äregirighet i jäsning. Långt ifrån att gifva
grundlagarna mera stadga, tillskapa de tvärtom en
böjelse för allmänna frihetens omstörtande. Af dessa
skäl önskar jag, att I fortfaren med utöfningen
af de embeten, hvilka jag, å nationens vägnar,
anförtrott eder. Då jag nämnde eder, leddes jag
hvarken af tillfällighetens ingifvelse eller af
något slags inflytande. Om män med mera upplysning
och skicklighet att bekläda dessa embeten hade
framstält sig för mina tankar, så skulle jag företrädesvis
hafva valt dem». Han ville likväl bifalla de gjorda
ansökningarna, men först när han funne lämpliga
personer till sökandernes efterträdare.
Konungen hade sålunda ogillat detta försök att här
tillämpa det parlamentariska styrelsesättet, och
att både ansökningen och hans svar derå omedelbart
derefter infördes i statstidningen, vittnar att han
önskade denna sin åsigt känd af allmänheten samt med
detsamma visa, att om oppositionen med sina anfall
mot regeringen åsyftade att få det parlamentariska
styrelsesättet här infördt, skulle sådant icke
lyckas.
De båda statsministrarne förnyade dock någon
tid derefter sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
