Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Särskildt bör anmärkas det vidsträcktare användandet
af ångkraften för industriela ändamål, som inträffade
under detta tidskifte. De första ångmaskinerna i
Sverige infördes af dåvarande kanslirådet Abraham
Niklas Edelcrantz, som 1804 reste till England, för
att der taga kännedom om denna då ännu föga kända
uppfinning. Han köpte der fyra ångmaskiner och fick
tillika anvisning på en med denna uppfinning förtrogen
man för de inköpta maskinernas uppsättande. Denne
man var Samuel Owen, som har så stora förtjenster om
Sveriges industri, att han väl förtjenar en närmare
bekantskap.
Samuel Owen föddes 1774 i en by Northon i nordvestra
England af medellösa föräldrar, som ej hade tillgångar
att hålla honom i skola längre än tre fjerdedels
år, hvarefter han vid något öfver tio års ålder
fick försörja sig sjelf först såsom gås-vaktare
och sedermera såsom svin- och fårherde. Sedermera
kom han i lära hos en snickare och använde nu
hälften af sin dagspenning för att öka sitt lilla
kunskapsförråd, hvarför han dock måste underkasta
sig sådana försakelser, att hans föda bestod endast
af bröd och ett slags thé, hvilket han sjelf kokte
på krusmynta, mejram eller salvia. Han började
nu väcka uppmärksamhet bland sina medlärlingar för
arbetsskicklighet och uppfinningsgåfva, samt erhöll
derefter anställning å en stor mekanisk verkstad i
närheten af staden Birmingham och tillhörig bolaget
Vulton och Watts, hvilka företrädesvis sysselsatte sig
med förfärdigandet af ångmaskiner och der Edelcrantz
inköpte tre sådana samt fick anvisning på Owen, som
antog hans anbud och i Maj 1804 kom till Sverige, der
en bland de inköpta maskinerna af honom uppsattes i en
klädesfabrik vid Elfvik på Lidingön, samt två andra
i Kungsholms och Ladugårdslands brännerier. Den
fjerde, hvilken Edelcrantz ämnade sjelf begagna
för en ångqvarn å Kungsholmen, befans vara för
liten härtill och erbjöds derföre af honom till
intressenterne i Dannemora grufvor, för att utpumpa
der inträngdt vatten. Intressenterne rådfrågade sig nu
hos de fyra mest ansedde mekaniker Sverige då egde,
hvilka förklarade, att ångmaskiner väl kunde duga
i England, der man hade stenkol till lågt pris, men
voro olämpliga för Sverige, samt att för utpumpning
af de 1 1/2 million kubikfot vatten, som antogos
fans i grufvorna, skulle åtgå 7 år och 40,000 famnar
ved. Edelcrantz öfversatte detta yttrande för Owen,
som försäkrade, att, om vattenmassan icke vore större
än den uppgifna, skulle han med ångmaskinens tillhjelp
pumpa ut den på 1 1/2 år; men huru mycket ved dertill
åtginge, kunde han ej bedöma, emedan han saknade all
erfarenhet derom. Edelcrantz meddelade detta yttrande
åt intressenterne, som trodde mera på honom och Owen
än på de store mekanikerne. Maskinen blef inköpt,
och Owen fick uppdrag att uppsätta densamma med
ett deraf drifvet pumpverk, hvarefter på 2 år och 4
månader utpumpades 2 1/2 million kubikfot vatten,
med en vedåtgång af 4,000 famnar. I December 1805
återreste Owen till England, men kom, på inbjudning
af Edelcrantz, under hösten 1806 å nyo till Sverige,
der han sedermera stannade, först såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
