Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11 Augusti 1812, stapelfriheten för städerna
Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Hernösand, Umeå,
Luleå och Piteå utvidgad, dock endast »på försök och
tills vidare».
Genom en författning af den 5 Maj 1813 beviljades
nederlagsfrihet för Göteborg och Carlshamn för
tillåtna eller förbjudna varor, med in- eller
utländska fartyg, i Stockholm för Östersjö-varor och i
Strömstad för norska och danska, och den 24 November
samma år medgafs Landskrona lika nederlagsrätt,
som Göteborg och Carlshamn erhållit.
Den 6 Juli 1814 upphäfdes ostindiska handelskompaniet,
på dess egen begäran, och handeln på Ostindien
lemnades fri. Sedermera beviljades den 4 Juli 1823
lika rättighet, som varit det forna ostindiska
kompaniet medgifven, åt alla rikets handlande,
som ville öppna handelsföretag på andra sidan Goda
Hopps-udden.
Den 31 Augusti 1815 tilläts, enligt ständernas
begäran, fri viktualie-handel, så att alla på landet
bosatte, som hade lagligt skydd och försvar, städernas
handlande icke undantagne, berättigades att i städer
och på landet försälja kreatur, viktualievaror och
andra landtmanna-produkter.
Den 12 Juni 1816 utfärdades ny författning angående
vissa delar af vexelhandeln, och den 3 Juli samma år
om hvad som borde iakttagas vid meddelande af burskap
och rättighet att idka utrikes sjöfart.
Dessa författningar röjde i allmänhet en riktning
åt ett friare handels- och sjöfarts-system; men
under tiden hade ock en mängd andra författningar
utkommit, som vittnade huru noga och äfven i vissa
fall huru föga följdriktigt regeringen utöfvade sitt
förmynderskap öfver handel och näringar. Så upphäfdes
den 25 Februari 1812 tillåtelsen att införa tågvirke
och talgljus. Den 5 Mars samma år förbjöds hästars
utförande ur riket. Den 10 Juni förbjöds utförsel af
skrif- och tryckpapper, hvilket förbud åter upphäfdes
den 25 Januari 1815. Den 7 November 1812 förbjöds
utförsel af risgryn, men tilläts åter den 27 September
1813. Den 25 Januari 1815 förbjöds införsel af rhum,
o. s. v.
I följd af kontinental-systemet hade emellertid
Sverige blifvit en tillfällig nederlagsplats
för Englands handel med en betydlig del af den
europeiska kontinenten. Allt hvad Ryssland, Danmark
och en stor del af Tyskland behöfde af kolonial-
och engelska manufakturvaror upplades i Sverige och
fördes ofta genom landet för att utskeppas från annan
punkt deraf. Häraf uppstod för svenska statsverket
betydligt ökade tullinkomster, så att dessa, som vid
statsregleringen 1812 varit beräknade till 835,349
rdr, år 1813 lemnade ett öfverskott af 246,350 rdr,
1814 ett af 320,127 rdr, och 1815, då de beräknats
till 965,349 rdr, ett af 1,252,753 rdr, och således
under dessa år uppgingo till 1,819,230 rdr utöfver
hvad som varit beräknadt. Utom denna för dåvarande
förhållanden ganska betydande vinst för statsverket,
hade äfven under denna tid högst betydliga summor
stannat inom landet genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
