Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländska varor skulle, mot afpassad tull, få till
riket införas, sökt genom höga tullafgifter å vissa
varor skydda den inhemska industrien, men kongl. maj:t
hade ansett bibehållandet af de förra införselförbuden
såsom ett säkrare skydd än höga tullafgifter för
den inhemska industrien och dessutom utgörande
i kongl. maj:ts hand ett ytterligare medel att i
reciprocitetsväg med främmande makter bereda förmåner
för svenska skeppsfarten och exporthandeln.
Den 20 Januari 1832 utfärdades en författning om den
s. k. landtmanna-seglationen, genom hvilken hvarje
kustbo berättigades att segla så väl till inrikes
orter som till Norge, Danmark och Finland.
Sedan rikets ständer vid 1828—1830 årens riksdag
gjort framställning om salu-accisens upphörande och
frihet för landtmannen att till städerna införa vissa
produkter, hade landshöfdingarne fått befallning att
infordra uppgifter om de rättigheter och skyldigheter,
som i detta hänseende vore för hvarje stad gällande,
jemte magistratens och borgerskapet yttranden,
huruvida de ansåge förmånligare, att dåvarande
förhållandet med tillverkning och försäljning af bröd,
dricka och kött i städerna fortfore, eller att denna
tillverkning och försäljning lemnades fri; och efter
dessa yttranden inkommit, utfärdades den 22 December
1832 kungörelse om salu-accisens upphörande i 37
bland rikets städer.
Den 28 Augusti 1834 utfärdades en förordning om
landtmäns handelsfrihet så i städerna som på landet,
hvilken författning sedermera närmare förklarades
genom en kungörelse af den 21 November 1835.
I berättelsen vid 1834 års riksdag förklarade
kongl. maj:t sig hafva varsamt fortsatt öfvergången
från ett af prohibitiva författningar begränsadt
till ett friare handelssystem, »hvars fördelaktiga
inflytande på den allmänna välmågan och alla af
landets beskaffenhet gynnade produktiva yrken senare
tiders erfarenhet och stigande upplysning mer och
mer ådagalagt». Genom successiv nedsättning af
tull-afgifterna å inkommande och utgående varor,
ehuru med bibehållande tills vidare af en del in- och
utförsel-förbud, samt i allmänhet förenklade,
men säkra och kraftigt verkande kontroller vid
tullförfattningarnas handhafvande, hade kongl.
maj:t sökt åt rikets handel och sjöfart bereda all den
frihet och utveckling, som kunnat stå tillsammans med
den inhemska produktionens och konstflitens billiga
anspråk på skydd mot utländsk medtäflan, under en
tidpunkt, då äldre författningar qvarstode, som ännu
i vissa delar hindrade en fri täflan inom landet.
Äfven i berättelsen vid 1840 års riksdag
yttrades, att rikets handel och sjöfart vunnit
tillväxt och förkofran under en med jemna, men
varsamma steg fortsatt öfvergång till ett friare
handelssystem. Flera större fartyg af förbättrad
konstruktion hade blifvit byggda, och i följd af
förmåner, hvilka svenska flaggan genom ingångna
handelstraktater å utrikes orter åtnjutit, funnit
i fraktfart en lönande sysselsättning. En större
gemenskap inrikes orter emellan hade blifvit beredd
genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
