Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han tog filosofie kandidat-examen 1772 och lät
följande året prestviga sig, sedan han fått kallelse
såsom huspredikant hos generalen Pfeiff å Vermdön.
Sedermera blef han 1776 af kaptenen friherre Anders
Cederström kallad till komminister och skolmästare
i Pilhamn å Ingarön inom Vermdö pastorat, på hvilken
anspråkslösa plats han derefter stannade i 14 års
tid, med så knappa inkomster, att han genom fiske och
jagt måste bidraga till sitt och de sinas uppehälle.
Under en af dessa jagter ådrog han sig en så
svår förkylning, att han sedermera aldrig tålde fria
luften, utan tillbragte hela sin återstående lefnad,
som likväl blef rätt lång, i studerkammaren.
Genom utgifna skrifter gjorde han sig likväl så
känd, att han redan 1784 invaldes till ledamot
i vetenskaps-akademien, och genom erkebiskop
Troils och biskop Wallquists inflytande blef
han 1790 utnämnd till kyrkoherde i Gamla Upsala
samt till teologie adjunkt vid Upsala akademi.
Det var likväl endast med stor svårighet han kunde
flyttas till sin nya vistelseort, och i den kyrka,
hvars kyrkoherde han var, förblef han osynlig.
Verksamhet saknade han emellertid icke.
Genast vid sin ankomst till Upsala anmodades
han att deltaga i bibel-kommissionens arbeten,
insattes 1793 i ecklesiastik-komitén och blef
1799 teologie professor. Sedan, på hans inrådan,
ett teologiskt seminarium blifvit vid Upsala
akademi inrättadt, förordnades han 1806 till
dess förste director, hvilken befattning han
utöfvade ända till sin död i Oktober 1829,
och under hvars utöfning han i ganska hög grad
inverkade på prestbildningen samt gaf anvisningar
för predikningars författande i helt annan riktning
än den neologiska. Hans författare-verksamhet
var för öfrigt ganska omfattande. Den hade begynt
med »Strödda samlingar utur naturkunnigheten till den
heliga skrifts upplysning», 1783—1794, hvilket arbete
tillvann honom europeisk ryktbarhet, hvarefter han
utgifvit en mängd resebeskrifningar i öfversättning,
»för att jaga bort romanläsningen», hvilket
ock i rätt vidsträckt mån lyckades, ty Ödmanns
öfversättningar voro både lättlästa och lärorika, båda
delarne vanligen i högre grad än originalen, emedan
öfversättaren ur andra resebeskrifningar rättat
misstagen och dessutom borttagit allt tröttande,
genom hvilket allt dessa öfversatta resebeskrifningar
erhöllo en ganska talrik läsarekrets. För öfrigt
öfversatte han åtskilliga predikosamlingar
och andra religiösa skrifter, gaf sjelf ut en
»Anvisning till ett christligt predikosätt», 1807,
och »Predikoutkast», 1808, »Strödda försök
öfver nya testamentets heliga skrifter», 1799—1822,
»Geografiskt hand-lexikon öfver nya testamentets
heliga skrifter», 1799, »Försök öfver Johannis
uppenbarelse», 1803, »Öfversättning af Matthei
evangelium, med anmärkningar», 1814, »Anvisning
att christligen inrätta skriftetal», 1823,
»Hågkomster från hembygden och skolan», 1830, samt en
mängd geografiska och naturvetenskapliga uppsatser.
Såsom skald uppträdde han medelst sina »Försök till
kyrkosånger», 1798, och två oratorier »Försonaren på
Golgatha, 1809, och »Försonaren på Oljoberget»,
1810, till hvilka han äfven, åtminstone delvis,
komponerat en musik, som vunnit kännares loford.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
