Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfredsställande, och år 1841 erhöll bibel-kommissionen
en ny organisation, hvarefter åsigterna rörande den
sistnämnda öfversättningsprincipen blefvo mer och mer
sammanjemkade. Något resultat af denna kommissions
arbeten hade dock vid slutet af Carl Johans regering
ännu icke blifvit synligt.
Om det sålunda visade sig vara ytterst svårt
att åstadkomma nya fullt tillfredsställande
bibelöfversättningar, sökte man i stället så mycket
mera sprida de gamla.
I London hade år 1804 blifvit stiftadt det första
bibelsällskapet, som gjorde till sin uppgift att
öfversätta bibeln på alla språk och sprida den
bland alla folk. I Sverige bildade sig år 1808 det
s. k. evangeliska sällskapet, som ursprungligen afsåg
tryckning af smärre uppbyggelseskrifter, men snart
nog äfven började ombesörja utgifvandet af billigare
och derigenom för de talrikare samhällsklasserna
tillgängligare bibelupplagor. Redan 1810 utgafs en
stor upplaga af nya testamentet och psaltaren, samt
1812 en fullständig bibelupplaga, med uteslutande
endast af de apokryfiska böckerna. Detta företag
underlättades genom frikostiga bidrag från det
brittiska bibelsällskapet, hvilket äfven åtog
sig drygaste delen af kostnaden för den lappska
bibelupplaga, som 1811 ombesörjdes af biskopen i
Hernösand Carl Gustaf Nordin. Icke långt derefter
uppstod det svenska bibelsällskapet, som år 1815
erhöll konungens stadfästelse å sina stadgar. I de
flesta af rikets stift bildade sig dessutom särskilda
bibelsällskap, hvilka, understödda af det brittiska,
uträttade ganska mycket för bibelspridningen i alla
delar af riket.
Äfven genom det lifligare intresse, hvarmed
missionsverksamheten omfattades, röjde sig under
detta tidskifte ett varmare sinne för kristendomen
än under det föregående.
Redan under Gustaf II Adolfs regering hade, för
kristendomskunskapens befordrande bland lapparne, en
lappskola blifvit inrättad i Lycksele, och sedermera
hade på 1700-talet flera dylika skolor inrättats;
men man trodde sig finna, att dessa fasta skolor voro
i de glest bebodda lappmarkerna mindre lämpliga,
och man upphäfde derföre år 1820 åtskilliga bland
dessa skolor samt införde i stället en ambulatorisk
undervisning, som skulle ombesörjas af missionärer
och kateketer. Den mest kände bland dessa är Petrus
Læstadius. Född 1802 och 1826 förordnad till
missionär i Piteå Lappmark, genomvandrade han denna
i alla riktningar och har i sin »Journal för första
året öfver missions-resor i Lappmarken», 1831, samt
i »Fortsättning af journalen öfver missionsresorna
i Lappmarken», 1833, på ett särdeles lefvande sätt
skildrat sin missionsverksamhet. På hösten 1832
förordnades han till visitator i Lappmarken och
fick derigenom tillfälle att vinna en noggrannare
kännedom om de kyrkliga förhållandena i dessa aflägsna
trakter, samt utarbetade ett förslag till nödiga
förbättringar i dessa förhållanden, hvilket han 1835
inlemnade till domkapitlet i Hernösand och som,
i allt hufvudsakligt gilladt af detta, understäldes
kongl. maj:ts pröfning samt lades till grund för
det den 14 April 1846 utfärdade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
