Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfälle att till honom återkomma; Fredrik Johan
Cederschiöld, född 1774, professor i praktisk filosofi
i Lund 1808—1841, död 1846; Lorenzo Hammarsköld,
till hvilken vi återkomma här nedan; Lars Magnus
Enberg, född 1787, lektor i filosofi vid Stockholms
gymnasium 1821, ledamot af svenska akademien 1824,
död 1865; Adolf Fredrik Rådberg, född 1789, lärare
vid nya elementarskolan i Stockholm 1829, komminister
i Wenersborg 1836, död 1856; Carl Julius Lenström,
förut omnämnd.
Under föregående tidskifte hade Lockes filosofiska
system varit temligen allmänt antaget så väl inom
som utom universiteten, och först mot slutet af denna
tidrymd hade Daniel Boethius gjort Kant här mera känd
samt Benjamin Höijer uppträdt såsom sjelfständigare
tänkare. I början af nu ifrågavarande tidskifte
visade sig Atterbom och de öfrige fosforisterne, till
hvilka vi längre fram i detta band återkomma, såsom
ifrige förfäktare af Schellings läror, medan Biberg,
Grubbe, Geijer och Boström i Upsala framträdde med
mera sjelfständiga filosofiska åsigter, och Fremling
i Lund under sin långvariga lärareverksamhet efter
hvarandra framstälde Kants, Fichtes och Schellings
systemer. Vid universiteten röjde sig emellertid en
lifligare håg än förut för de filosofiska studierna,
i synnerhet i följd af Fremlings och Grubbes
lyckliga förmåga att klart och lefvande framställa de
filosofiska lärorna, hvaremot den större allmänheten
tycktes genom de flesta öfriga filosofiska skrifternas
svårfattlighet allt mera förlora intresset för denna
vetenskap.
I estetik och litteratur-historia inrättades under
detta tidskifte nya lärostolar vid rikets båda
universitet, vittnande om det ökade intresse dessa
vetenskaper tillvunnit sig — i Upsala 1835, då Per
Daniel Amadeus Atterbom utnämndes till professor
i estetik och modern litteratur, hvilken plats
han bibehöll ända till sin död 1855; i Lund 1840,
då Carl August Hagberg blef professor i estetik och
litteraturhistoria och utöfvade denna lärarebefattning
till 1858, då han öfvertog den i nordiska språken.
Flera skrifter så i estetik som i litteraturhistoria
utgåfvos under detta tidskifte af Anders Lidbeck,
omnämnd i föregående del; Lorenzo Hammarsköld,
till hvilken vi återkomma vid framställningen
af vitterheten under detta tidskifte; Peter
Wieselgren, född 1800, domprost i Göteborg 1857,
död 1877; Carl August Hagberg, till hvilken vi
återkomma i nästa del; Atterbom, »Svenska siare och
skalder», 6 delar, 1841—1852, ett af de värdefullaste
litteraturhistoriska arbeten, som i Sverige utkommit,
m. fl.
I historien var den mest framstående författaren från
denna tid Erik Gustaf Geijer, en af de snillrikaste
män Sverige egt. Han föddes den 12 Januari 1783 på
Ransäters bruk i Wermland, som egdes af hans fader
Bengt Gustaf Geijer. Vid 16 års ålder blef han student
i Upsala 1799, och skulle, när han blef 20 år gammal,
söka blifva antagen som lärare i ett enskildt hus;
men man hade hört sig före om honom vid universitetet
och fått till svar, att han vore en yngling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
