Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
437
större dikt »Columbus eller Amerikas upptäckt»,
som ej blifvit införd i hans samlade skaldestycken.
Bland frukterna af denna så mycket omfattande och
så länge fortsatta poetiska verksamhet äro dock
ungdomsdikterna de, som egentligen grunda Franzéns
vittra storhet. Stycken, sådana som Menniskans anlete,
Den gamle knekten, De Små, visorna »Göda gosse,
glaset töm», »Sörj ej den gryende dagen förut»,
»Drick, de förflyga de susande perlorna», m. fl.,
likasom äfven en stor del af sångerna-i diktcyklerna
Selma och Fanny, Naturbilder och Tankebilder, tillhöra
det yppersta vi i denna väg ega och bilda en rik
skatt af oförgätlig poesi. I hans senare dikter
finner man visserligen äfven mångfaldiga drag af
poetisk skönhet-; men de sakna den enkla, tilltalande
ursprunglighet, som röjer sig i ungdomsdikterna. I
de större dikterna förmår han ej fängsla sina läsares
intresse, ehuru de vittna om ovanlig formel lätthet,
hvilken hos Franzén var sådan, att han ofta föredrog
att i vers behandla ämnen, som snarare tycktes böra
afhandlas på prosa.
För öfrigt var Franzén en ganska framstående
författare äfven på prosa. Så väl hans »Tal om svenska
drottningar» som de »Minnesteckningar», han såsom
sekreterare i svenska akademien författade och hvilka
utkommo i 3 band åren 1848-1860, utmärka sig genom
sakrikhet, oveld, träffande omdömen och uttryckets
otvungna behag. Hans predikningar, af hvilka några
blifvit samlade under titel: »För fattiga och rika»,
1833, hafva blifvit erkända såsom mästerstycken
af andliga tal i äkta kristlig anda, och hans »Tal
vid särskilda tillfällen», utgifna 1835, röja samma
ovanliga förmåga att utan allt effektsökeri fängsla,
värma och upplysa sina läsare.
Franzén afled i Säbrå biskopsgård den 14 Augusti
1847. Svenska akademien anlade efter honom en månads
sorg, och hundrade årsdagen af hans födelse, clen
9 Februari 1872, firades med minnesfester i flera
af Finlands städer, då man äfven beslöt uppresa
hans ärestod. En ärans man hade han ock varit hela
lifvet igenom. Hans lynne var lifligt och eldigt,
han kunde lätt förtörnas, men lika lätt försvann ock
hans förtrytelse. Hans välvilja, hans gästfrihet,
hans förtjenster såsom make, fader, husfader och
lärare voro allmänt erkända. Hans hjertas fromhet och
renhet gjorde honom älskad af alla, som kände honom,
och röjde sig äfven i hela hans författarskap. I
yngre åren var hans yttre, så väl den fina, välbildade
gestalten som de ovanligt sköna anletsdragen, sådant,
att han väckte uppseende hvar han visade sig. Äfven
i hans mera framskridna ålder låg i hela hans
personlighet något, som oemotståndligt väckte vördnad,
tillgifvenhet och förtroende, och då han, lifvad
af sitt ämne, talade enskildt eller offentligen,
strålade hans ögon af ingifvelsens eld. De sista åren
af hans lefnad voro hans kroppskrafter så förtärda,
att han måste vårdas såsom ett barn; men själen var
ännu verksam och skapade med full klarhet nya sinnrika
dikter.
Andre framstående Vitterhetsidkare vid början af
detta tidskifte voro: Gudmund Göran Adlerbeth, till
hvilken vi skola längre fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
