Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 Carl XIV
Johan.
Sedermera erhöll Wallin 1808 det högsta pris svenska
akademien utdelat - ett af 200 dukater - för sin »Sång
öfver Gustaf III» och blef 1810 ledamot af akademien.
Om Wallin i dessa dikter hyllade den då rådande
vittra smaken, röjde sig likväl i flera andra
hans skaldebegåfwing mera sjelfständigt och
mångsidigt. Knappast har någon svensk lyrisk skald
anslagit så vexlande tonarter sorn Wallin. Det djupa,
storartade och högstämda tycktes visserligen vara hans
lyras älsklingston, som framträdde så praktfullt i
sången om »Gustaf den tredje», vid aftäckningen af
dennes äre-stod i Januari 1808, i hans sång »Till
nationen under fälttåget 1808» och i »Skandinavisk
sång, November .1814»; så djupt, lärorikt och
allvarligt i hans många religiösa dikter och framför
allt i hans sista stora dikt »Dödens engel»; men han
stod icke mindre högt äfven som elegisk skald, då
han än i de med hjertats hela värme diktade sångerna
Fantasi, Svärmeri, Huslig sällhet m. fl. uttryckte sin
längtan efter en lugnare, af huslig sällhet förljufvad
verkningskrets, än den, som i verldslifvets buller
tillfallit honom; än, bedragen i sina förhoppningar
härom, gaf i Enslingen, Försakelsen, Den besutne,
luft åt sina känslor härvid, eller höjde dessa känslor
till en längtan efter den himmelska fridens hem i
Hemsjukan, kanske den mest fulländade af alla hans
sånger. Denna elegiska stämning tycktes efter hand
blifva den öfvervägande i Wallins dikter; men flera
bland de tidigare vittna, att han med icke mindre
framgång försökt sig i den täcka, naiva diktarten,
till hvilken sångerna Marias hjertkamrar, Lilla Hedda
och hennes kanarifagel, Till Lina, Gummans råd m. fl.,
höra, likasom hans Hösten, Sjömannen och Smeden äro
rent lyriska stycken, lika mästerliga till form som
innehåll. Äfven såsom visförfattare gjorde han sig
känd och omtyckt, samt har dessutom skrifvit en stor
mängd tillfällighetsdikter, hvaribland flera af högt
värde. För den satiriska, humoristiska diktarten
var han ej heller främmande, derom vittna hans »Det
andliga lifvet» och »Ca n t i c u m Clas på hör n U
u m*, hvilka han ej ville meddela allmänheten, men
som likväl i talrika afskrifter varit vida spridda.
Wallin utgaf 1821 första bandet af sina
»Vitterhetsförsök», såsom han anspråkslöst kallade
dem, och det följdes under hans lifstid icke af
något nytt; först efter hans död utgåfvos hans
»Samlade vitterhetsarbeten». Man har om hans
verldsliga skaldskap anmärkt, att det var mindre
öfverraskande genom nyhet och egen verldsåsigt,
utan snarare kunde betraktas såsom ett rikt snilles
studier på en väg, som icke var dess egentliga. Denna
var hos Wallin det andliga skaldskapet, hvari han
är både mest ursprunglig och mest helgjuten. Sjelf
lade han ej heller någon stor vigt vid sina utgifna
Vitterhetsförsök, dem han lemnade allmänheten, »utan
att fästa hvarken sin lycka eller sin ära vid deras
öde». Wallin förenade emellertid flera en stor skalds
egenskaper: han var skald i föredraget, i versens
tonfall, i dess musikaliska välljud, i förmågan att
röra sig under gifna versformer och uppfinna nya;
men i uppfinning för öfrigt var han ej lika ny och
egendomlig. Poetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
