Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450 Carl XIV
Johan.
samma öfversittare-ton som i Polyfem. Härigenom
fick Hammarsköld en stor mängd fiender och råkade
slutligen ut för Tegnér, hvilken behandlade honom lika
hänsynslöst, som han så ofta behandlat andra,! men
med ojemförligt mera qvickhet och fyndighet
i otidigheterna. Så fick Hammarsköld i Tegnérs
»Hammarspik», som lästes lika allmänt och gjorde lika
mycket uppseende som Leopolds visa om Per Enebora på
sin tid, bland mycket annat i samma stil höra:
»O Hammarspik, jag har dig kär, Du store bland poeter,
Du på den tyska dumhet är Vår svenska barometer»,
och då Hammarsköld i en utgifven grekisk grammatik
röjt alltför mycken bristande kunskap i grekiska
språket samt var oförsigtig nog att i sitt vanliga
manér svara på en Tegnérs kritik af denna lärobok,
förklarades han i Tegnérs svar härå, efter en
lång meritlista i samma stil, för »en litteraturens
brandvakt, som går omkring och vill släcka ljusen. Han
kan ej tiga, ty han är den förderfvade tidsandans
eko. Han är som ett nyfödt barn: så framt det lefver,
skriker det. Han är som en dissonans: den är blott
till derigenom att den låter illa». Den större
allmänheten roades af dessa utfall, lika qvicka som
otidiga, och man unnade Hammarsköld, som sjelf varit
så rik på otidigheter mot andra, att nu hafva fått
svar på tal, Hans författare-rykte var ohjelpligen
förloradt, och något hvar betraktade honom såsom
en »litteraturens brandvakt», hvilken man tyckte
sig kunna lika väl göra till föremål för åtlöjet,
som den tiden ofta skedde med brandvakterne i våra
småstäder. Det öfvervägande omdömet om Hammarsköld
har ock varit nedsättande - men långt mera än han
förtjenat.
Hans kritik kan visserligen icke försvaras, ty den
var icke blott skarp och bitter, utan äfven ofta
orättvis, likasom äfven hans författareskap i öfrigt
röjer bristande själfkritik och är alltför rikt
på felaktiga uppgifter och skefva omdömen; men det
vittnar tillika om ganska mångsidiga och omfattande
kunskaper, och han har riktat vår litteratur med flera
arbeten af verklig förtjenst, om man betraktar dessa
arbeten i deras helhet, ty i särskilda delar finnes
visserligen alltid något att der anmärka. Hammarsköld
var ock en af våra mest mångskrifvande författare,
så att förteckningen å de skrifter, han utgifvit,
skulle här fylla flera sidor, och vi anföra nu
endast några af de mera omfattande, såsom »Prins
Gustaf, konung Erik XIV:s son. Tragedi», 1812,
»Poetiska studier», 1813, »Utkast till de bildande
konsternas historia, i föreläsningar», 1817, »Svenska
vitterheten. Historisk-kritiska anteckningar», 2
delar, 1818, 1819, sedermera utgifven af Per Adolf
Sondén i betydligt förbättrad upplaga 1833, Biografier
öfver Swedenborg, Ehrensvärd och Forskål i »Samtidens
märkvärdigaste personer. Biografisk tidskrift»,
1820, 1821, »Historiska anteckningar rörande
fortgången och utvecklingen af det filosofiska studium
i Sverige, från äldre till nyare tiders,
1821, »Grunddragen af filosofiens historia från
de äldsta till de när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
