Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började aftaga, då han, efter misslyckandet af sitt försök att blifva
professor i Lund, började utgifva det ena arbetet efter det andra, vittnande
om alltför mycken brist på sjelf-kritik, samt deribland så anstötliga
skrifter som Det går an och Amorina, hvilka föranledde domkapitlet i
Upsala att i Juni 1840 gifva honom en varning för sitt en prestman
mindre värdiga skriftställeri — han hade nemligen några år förut låtit
prestviga sig. Almqvist blef emellertid ej svarslös; men sedan han
frånträdt sin rektorsbefattning och nu ansågs stå mera omedelbart under
domkapitlets uppsigt, kallades han att i Oktober 1842 personligen
infinna sig hos de vördige fäderne och fick 12 frågor till skriftligt
besvarande, med anledning af hvad som förekommit i hans skrifter. Äfven
nu redde han sig i sina svar så väl, att konsistorium fann ingen åtgärd
för tillfället vara att taga.
Efter utgifvandet af de nämnda skrifterna och några andra i den
senare upplagan af Törnrosens bok införda, började antalet af
Almqvists vänner och beundrare alltmera minskas; men hans publicistiska
verksamhet fortfor dock oafbrutet och inom Aftonblads-redaktionen hade
han stort förtroende. Hos den, så väl som hos hela allmänheten,
väckte det ock den största bestörtning, då det i Juni 1851 blef bekant,
att han flytt ur riket för att undgå tilltal för förfalskning af
skuldsedlar och förgiftnings-försök mot en känd procentare. Han lefde
sedermera i Amerika till mot slutet af 1865, hvarefter han bosatte sig i
Bremen, der han var känd såsom »professor Westermann» och der han
afled i September 1866.
Almqvist var onekligen rikt begåfvad med snille, och i synnerhet
finner man hos honom en fantasi-rikedom, hvari knappast någon af
våra vittra storheter kan med honom mäta sig; men denna fantasi var
icke lika ren som rik, och han lät deraf hänföra sig till svåra
förirringar så inom dikten som verkligheten. Hans framställningssätt är ock
ytterst ojemnt. Vid sidan af de sublimaste mest hänförande ställen
träffar man alltför ofta de osmakligaste plattheter, och sjelf-kritik var
påtagligen hvad som framför allt fattades honom. I hans större
arbeten röjer sig i synnerhet denna brist, hvaremot åtskilliga af hans
smärre berättelser och uppsatser äro verkliga mästerstycken, såsom
Kapellet, Skällnora qvarn, Grimstahamns nybygge, Araminta May, Svenska
fattigdomens betydelse, m. fl., och i synnerhet har ingen så lefvande
och träffande som han tecknat svenska allmogen. Dikterna
Schemsel-Nihar och Arthurs jagt, båda af det mest skiljaktiga skaplynne,
utmärka sig genom lika ypperlig lokalfärg. Äfven Ramido Marinesco är
en högst originell dikt med praktfulla partier. Dramerna Ferrando
Bruno, Signora Luna och Svangrottan på Ipsara kunna likaledes
anföras såsom lysande prof å Almqvists snille, hvilket för öfrigt
omisskänligt framträder i allt hvad han skrifvit, men skymmes vanligen alltför
ofta af mycket, som han ej bort skrifva.
Almqvist var af medellängd och smärt kroppsbyggnad, med ett
hufvud något för stort i förhållande till kroppslängden och i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
