Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5i8 Carl
XIV Johan.
upplaga under titel »Poetiska arbeten», 1802,
1803, och hans öfversättning af Virgilii
^Eneis samt af Virgilii Bucolica och Georgica,
äfvensom flera af honom författade åminnelsetal
och lefnadsteckningar blefvo under denna tid
bekantgjorda. Efter statshvälfningen blef han ledamot
af tryckfrihetskomitén och konstitutionsutskottet
vid 1809 års riksdag, samt inkallades i statsrådet
och blef friherre i Juni samma år. I statsrådet hade
han dock ingen riktig trefnad och hans embetsbroder
derstädes, grefve Essen, skref, att Adlerbeth i
konseljen föreföll honom »som en menniska, hvilken af
en händelse kom att sitta på en krut-tunna, omgifven
af en och annan våghals, som med tobakspipan i mun
ej sällan nalkas min karl på tunnan. Huru mången
kallsvett har ej öfvergått min gode Adlerbeth, då
konstitutionen en och annan gång blifvit förnärmad!»
Han trädde ock ur statsrådet 1815 och lefde sedermera
i lugn på sin egendom Ramsjöholm i Jönköpings län,
der han afled i Oktober 1818.
Om Adlerbeths embetsmannaverksamhet under detta
tidskifte känner man ej synnerligen mycket. Han
var dock en ganska inflytelserik ledamot af
konstitutionsutskottet vid 1809 års riksdag och
var sedermera som statsråd, lika mån att noga
följa grundlagen, som han varit betänksam vid dess
stiftande, hvilket äfven synes* af Essens anförda
yttrande. Carl XIII hade ock stort förtroende för
hans redbarhet och följde gerna hans råd, ehuru-han
icke var bland dem, som eftersträfvade något större
inflytande.
Om hans författareverksamhet äfven under detta skifte
af hans lefnad vittna hans i det föregående omnämnda
öfversättningar af Horatii satirer och skaldebref,
öder och epoder, äfvensom af Ovidii metamorfoser,
sju psalmer 232, 283, 340, 348, 355, 358 och 485 i
1819 års psalmbok, några ytterligare lefnadsteckningar
samt hans »Historiska anteckningar», 3 delar, utgifna
1856, 1857, hvilka, jemte hans öfversättningar från
de romerska skalderna, varaktigast grundat hans
författarerykte. Dessa öfversättningar äro ännu
oöfverträffade, och äfven Hammarsköld, som i öfrigt
icke sätter Adlerbeth högt såsom skald, har om dem
yttrat, att de, »i anseende till språk och fulländad
utbildning, för alla tider bibehålla ett klassiskt
värde och böra grundligt studeras af hvar och en,
som vill inse svenska språkets böjlighet, kraft och
rikedom». Äfven hans minnesteckningar hafva högt
värde både genom sakrikedom och ett enkelt, behagligt
framställningssätt.
Hans egen minnestecknare, efterträdaren i svenska
akademien Hans Järta, har om honom yttrat, att han var
»i enskilda lifvet lika älskvärd som vördnadsbjudande
i det offentliga. Åt sitt umgänge gaf han ett alldeles
eget behag, blandadt af innerlighet, enkelhet,
skarpsinnighet, djup kännedom af ämnet, hvaröfver han
talade, snar fattning af en främmande tankegång och
en sällsynt fördragsamhet för det nya och dristiga
i andras meningar. I sina handlingar var han strängt
rättvis och sorgfällig att hålla sin heder i en alltid
uppenbar renhet. Den menskliga ofullkomlighet, som
en skärskådande granskare af hans lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
