Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 Carl XIV
Johan.
hade ett ganska imponerande yttre, en reslig, stark
kroppsbyggnad och ett uttrycksfullt ansigte. Han
egde ingen lärd, men dock en rik mångsidig
bildning. Historien var hans älsklingsstudium, men
äfven med vår vitterhet var han ganska förtrogen,
fästande sig med förkärlek vid skalderne från Gustaf
III:s tid, ehuru han tillika erkände Tegnér för
Sveriges »skaldekonung». Sjelf hade han äfven försökt
sig som skald, men utan någon egendomlighet. Som
t författare på prosa åter vann han stort rykte
genom ett kraftigt, klart och välljudande språk samt
skarpsinniga, träffande anmärkningar. Äfven under det
senare skiftet af sin lefnad utgaf han flera skrifter,
hvaribland den mest betydande var »Handlingar
rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia»,
9 delar, 1830-1833, hvilka ådrogo honom åtal för
att hafva utgifvit i tryckfrihetslagen förbjudna
handlingar. I vänskap var han fast och pålitlig
samt hade mycken förmåga att vinna menniskor, när
han bemödade sig derom. För öfrigt har han blifvit
mycket olika bedömd. Medan några velat i honom
se en af samtidens mest upphöjda personligheter,
hafva andra visserligen hos honom erkänt ett skarpt
förstånd, stor viljekraft och varm fosterlandskärlek,
men tillika funnit honom röja en herrsklystnad och
en otålighet vid motsägelser, vittnande om allt
för mycket sjelfförtroende, samt äfven att hans
verksamhet mer bestämdes af tillfälligheter än
af fasta grundsatser. En öfverlägsen man var han
onekligen, och hans varma fosterlandskänsla hafva
äfven hans ovänner erkänt. Carl Johan Adlercreutz,
Statshvälfningens andre hufvudperson, var född
1757 i Nyland å Kiala gård, som egdes af han fader,
kor-netteti Thomas Adlercreutz. Redan vid 13 års ålder
ingick han i krigstjenst såsom vicekorporal vid finska
lätta dragonerne och var kapten vid Savolax regemente,
när kriget mot Ryssland utbröt 1788. Han utmärkte
sig derunder vid flera tillfällen, blef sårad under
träffningen vid Porosalmi i Juni 1789 och befordrades
följande året till major. Efter freden 1790 blef han
öfverstelöjtnant och chef för Nylands lätta dragoner,
1796 öfverste i armén, 1802 generaladjutant och fick
1804 uppdrag att organisera, exercera och disciplinera
ett värfvadt regemente, hvars chef han blef och som
bar hans namn. Vid ryska krigets början 1808 fick
han befälet öfver andra brigaden och blef i April
detta år stabschef och generaladjutant för finska
armén. Hans verksamhet under detta krig hafva vi i
föregående del omnämnt. Efter slaget vid Revolax den
27 April blef han generalmajor och efter striden vid
Alavo i Augusti samma år friherre.
Sedan han afslutat konventionen i Olkijoki den 19
November, fick han tillstånd att lemna hären och
komma till Stockholm, der han mottogs med synnerlig
utmärkelse såsom den der mest utmärkt sig under
det olyckliga kriget. Hans beslutsamma uppträdande
den 13 Mars 1809, hvarigenom bankens plundring
och ett hotande inbördeskrig förhindrades, är i
det föregående omtaladt. Redan samma dag öfvertog
han generaladjutansbefattningen för armén, blef i
Juni samma år generallöjtnant, i Maj 1810 statsråd,
erhöll af ständerna vid 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
