Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Oscar I:s regering. Oscar före konungadömet, 1799-1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen under de följande ären, äfvensom
kronprinsen 1833 åter förordnades till vice konung i
Norge och mötte stortinget i Christiania samt gjorde
derefter en resa utefter norska kusten ända till
Bergen, som icke af någon norsk regent varit besökt,
sedan Christian IV 200 år förut der inträffat. Under
de föregående ären hade kronprinsen för öfrigt gjort
flera resor inom Sverige, hade 1830 besökt Petersburg
och reste sedermera 1837 till baden i Ems samt gjorde
1843 ni ed sin gemål och dotter ett besök hos sina
anförvandter i München.
Under kolerans härjningar i Sverige sommaren 1834
deltog kronprinsen i åtgärderna för farsotens hämmande
så verksamt, att konungen, då han utdelade medaljer
åt dem, som utmärkt sig vid vården om de sjuke, i ett
handbref förklarade sin tillfredsställelse med den
.sjelfuppoffring och det nit, kronprinsen ådagalagt.
Sedan Januari 1827 var kronprinsen Sveriges storamiral
och hade, både i denna egenskap och äfven såsom
kansler för universiteten, flera vigtiga uppdrag
att utföra, likasom han äfven, såsom nyss nämndes,
under konungens frånvaro i Norge vid flera tillfällen
förestod regeringen i Sverige; men Carl Johan var
alltför ömtålig om sin kungliga myndighet att medgifva
honom något egentligt inflytande på regeringsärendena,
synnerligast som kronprinsen visat sig omfatta
liberalare åsigter än de strängt konservativa,
hvarmed Carl Johan alltmera iirförlifvat sig.
I stället fastade oppositionen nu sina förhoppningar
alltmera vid kronprinsen, och oppositionstidningarna,
som förde ett allt bittrare språk mot den gamle
konungen, egnade allt rikare rökverk åt tronföljaren.
Så, då kort före 1840 års oroliga riksdag kronprinsen
åter varit förordnad till ordförande i regeringen
under konungens frånvaro i Norge, och denna regering
afgjort ett stort antal ärenden, blef den härför
så prisad i tidningarna, och man anförde tillika
så frisinnade yttranden af kronprinsen, att det
väckte konungens missnöje, hvilket snart röjde sig
till stor belåtenhet för oppositionen, som derpå
byggde hvarjehanda rätt långt gående planer. Så
uppstod den i föregående del omnämda »koalition»,
som sades gå ut pä ingenting mindre än att förmå
den åldrige konungen att afsäga sig regeringen,
som nu skulle öfvertagas af sonen. Denna plan, som
egentligen skall blifvit omfattad af en del utaf
oppositionen inom adeln, fann dock så föga understöd
både å riddarhuset och inom de öfriga stånden, att
den snart måste frånträ-das. Oppositionen visade
emellertid sin välvilja mot kronprinsen ge-noin att,
medan den afslog en mängd af konungen begärda anslag,
bevilja 1 1/2 million rdr bko till fängelser och
korrektionshus, hvartill konungen begärt endast
270,000 rdr, men för hvilken fråga kronprinsen
visat ett särskildt intresse genom utgifvandet af
en afhandling »Om straff och straffanstalter», som
öfversattes på flera europeiska språk och högeligen
lofordades så inom som utom vårt land.
Den hyllning åt kronprinsen, oppositionen nu alltmera
öppet lade i dagen, väckte misstroende hos konungen,
och i stället att han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
