Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1850, 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Oscar I.
utgöra rikets ständer samt till öfverläggning och
beslut sammanträda dels gemensamt, såsom riksnämnd,
dels särskildt, såsom riksstånd, hvarje stånd för
sig. I riksnämnden skulle de allmänna ärendena
handläggas; inom stånden de som rörde hvarje stånds
enskilda angelägenheter. Omröstningar inom nämnden
skulle icke ske ståndsvis utan pr capita. För
återreniiss till utskott eller för afslag å enskild
motion erfordrades endast enkel pluralitet, men
för bifall minst två tredjedelar af rösterna,
och likaså för afslag å kungliga propositioner. I
annat fall skulle nämndens beslut hänskjutas
till stånden, som dock endast finge antaga eller
förkasta desamma. Dervid skulle, utom i grundlags-
och ståndsprivi-legii-frågor, tre stånds mening
gälla. Stannade två stånd mot två, skulle, i vissa
fall, frågan förfalla, i andra åter den mening gälla,
som öfverensstämde med riksnämndens.
Detta förslag tillstyrktes af flertalet inom
konstitutions-utskottet samt blef af adeln
och presteståndet antaget att hvila till nästa
riksdag, hvaremot borgareståndet, med 34 röster
mot 18, förenade sig om herr Brincks förslag,
samt bondeståndet, med 54 röster mot 23, om
Bengt Gudmundsons. Vid votering i förstärkt
konstitutionsutskott förklarades emellertid grefve
Lagerbjelkes förslag hvilande för grundlags-enlig
behandling till nästa riksdag - ett resultat, som
dock vans med endast en rösts pluralitet, 40 mot 39,
hvilka senare förklarat sig för Bengt Gudmundsons
förslag, som med 60 röster mot 19 blifvit uppstcildt
såsom kontraproposition.
Vid riksdagen förekommo för öfrigt, utom
statsregleringen, åtskilliga frågor af allmännare
vigt, såsom angående en skatteföfenkling, om
en förändrad organisation af landtförsvaret, om
större friheter för mosai-ske trosbekännare, några
lagförändringar m. m., till hvilka vi återkomma längre
fram i denna del; men, utom representationsfrågan,
var decharge-betänkandet den enda politiska fråga,
som under denna riksdag framkallade lifligare
öfverläggningar.
Detta betänkande innehöll äfven denna gång sex
anmärkningar, och dessutom anmälde utskottet några
förhållanden, rörande hvilka det ansåg framställningar
böra af ständerna göras hos kongl, maj:t.
Från fyra särskilda medlemmar, af representationen
hade till utskottet inkommit anmärkningar mot
konungens rådgifvare, en af dessa anmärkningar i åtta
punkter, rnen blefvo alla af utskottet underkända.
Af adeln lades betänkandet, efter en liflig
diskussion, till handlingarna utan votering, sedan
anmärkningarna ansetts icke till någon rikets ständers
åtgärd föranleda, samt utskottet förklarats icke hafva
egt grundlagsenlig rätt till sådana framställningar,
som förekommo i senare delen af betänkandet.
Presteståndet ansåg de sex anmärkningarna, som dock i
allmänhet godkändes, icke föranleda någon ständernas
åtgärd, samt förklarade, efter anstäld votering,
med 30 röster mot 7, att utskottet saknat befogenhet
till framställningarna i senare delen af betänkandet.
I borgareståndet höll man sig icke till de särskilda
anmärkningarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
