Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Carl XV:s regering. Riksdagen 1859, 1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i $39, r8åo. %
67
Likasom vid Carl Johans död aflat äfven vid
Oscar I:s prinsen af Wasa till hofven i Wien,
Petersburg, London, Berlin och Köpenhamn, med
anledning af Carl XV:s uppstigande på tronen,
en »reservation för bevarande af de rättigheter,
hans härkomst tillerkänner honom». Den föranledde
en rundskrifvelse af statsministern för utrikes
ärendena frih. Manderström till alla svenska och
norska ministrar, i hvilken erinrades om det ädla
svar, konung Oscar gaf å prinsens förra protest,
genom återkallande af 1812 års förordning, som
vid strängt ansvar förbjöd all gemenskap med förra
kungliga familjen. »Om prinsen af Wasa», heter det
vidare, »då han å nyo afgifvit denna protest, kan
finna någon tröst i de olyckor, för hvilka konungen
gerna erkänner, att prinsen varit ett oskyldigt
offer, så är det långt ifrån, att vår höge suverän
har något att deremot invända. Det skulle vara så
mycket grymmare att vägra honom denna tröst, som,
efter allt utseende, det är sista gången ett sådant
tillfälle yppar sig för honom, enär den berömda
stam, hvars sista telning han är, tyckes komma att
med honom utslockna på manssidan. Stuartarne afgåfvo
äfven vid hvarje tronförändring en dylik reservation;
äfven de gjorde det i lång tid och alltid förgäfves;
äfven de utslocknade långt borta frän det land,
hvarifrån deras fäders fel hade förjagat dem;
men minnet af deras förfäder, likasom minnet af
de stora konungarne . af Wasahuset, hvilka genom
sina höga dygder grundlagt Sveriges lycka och ära,
blifver derför icke mindre oförgängligt eller mindre
lysande, och deri aktning, man är skyldig en djup
olycka, låter oss gerna blunda för ett anspråk, som
hos svenska folket icke finner något rättfärdigande,
lika litet som några sympatier.»
Den afgifna reservationen vann ingen uppmärksamhet,
och prinsen förnyade den icke, ehuru han, emot allt
hvad man kunnat vänta, öfverlefde äfven Carl XV och
afled först i Augusti 1877.
I medlet af Oktober 1859 sammanträdde åter ständerna
i hufvudstaden till lagtima riksdag, som öppnades
den 24 Oktober. I riksdags-berättelsen anfördes
med hänseende till utrikes angelägenheter, att i
November 1857 ett handelsfördrag blifvit afslutadt
med Persien; att konventioner om ömsesidig kustfart
blifvit ingångna med regeringarna i Nederländerna,
Belgien, Toscana, Preussen, Öl denburg och Danmark,
dock, hvad sistnämnda rike beträffar, med inskränkning
till fartyg af högst 15 lästers drägtighet; att
fortsatta underhandlingar vore å bane med Förenta
staterna i Nordamerika om ömsesidigt utlemnande
af förrymda förbrytare; med Ryssland om ömsesidiga
post- och telegrafförbindelser samt med Hannover om
ömsesidig kustbevakning.
För öfrigt omnämndes en mängd regerings-ärenden
inom de sär-
skilda grenarna af riksstyrelsen och visades, huru
jerntillverkningen be-
. tydligt stigit, likasom rikets export i
allmänhet, handelsflottan fatt en
ansenlig tillökning, jernvägs-anläggningarna
vunnit betydande omfatt-
ning, m. m.
Till landtmarskalk vid denna riksdag, förordnades
förre justitie-statsrninistern grefve Gustaf Adolf
Vive Sparre. Talman för preste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
