Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1862, 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Carl XV.
dåre, hvarefter det i sin helhet icke blifvit åter
föredraget, utan endast vissa särskilda delar deraf
varit tagna Binder pröfning.
Svenska stunderna hade i sin skrifvelse af den 2
April 1860 anmärkt, huru föga bestämda de unionela
förhållandena ännu voro; huru förslagen till
reglerande af handels- och rättsförhållandena
n^ellaa båda länderna, ehuru byggda pä allmänna
internationela rättsgrundsatser, blifvit afstygna af
norska stortinget, hvilket svårligen kunde förklaras
annorlunda än genom ett missförstånd eller misstroende
å Norges sida, hvilket, sedan grundlösheten af yttrade
farhågor för sträfvandet efter en höghetsrätt öfver
Norge blifvit till fullo ådagalagd, man haft skäl tro
vara för alltid försvunnet; huru någon gemensam plan
för båda rikenas försvar ännu icke kunnat fastställas;
huru ännu i norska grundlagen qvarstode ett hinder för
konungen att vid inträffande behof använda de unionela
stridskrafterna, samt huru dessa förhållanden,
i sammanhang med de från Norges sida tid efter
annan gjorda framställningar om förändring af de vid
unionens grundläggande vidtagna bestämmelser tycktes
antyda, att föreningens betydelse icke blifvit i båda
länderna på lika sätt uppfattad, och att sålunda, i
stället för det närmande i gemensamt försvar och den
tillgång till ömsesidiga handelsförmåner samt lättade
förbindelser i öfrigt, som, med orubbadt bevarande af
hvartdera rikets sjelfständighet och frihet, skulle,
enligt det i Sverige gällande föreställningssätt,
befrämja bådas gemensamma väl, f ram stälde sig
önskningarna inom Norge snarare så, som syftade de
till ett aflägsnande i unionelt hänseende, hvilket
skulle innebiira en förändring af den real-union,
som nu, i enlighet med stiftarens afsigt* eger
rum mellan de båda rikena, till en union, som egde
sitt enda föreningsband i den regerande konungens
person. - Slutligen angafvo ständerna såsom vid
en revision af förenings-fördraget förtjenta af
syn-» nerlig uppmärksamhet: sättet för kon unga-,
tronföljare- och förmyndare-vals anställande*
interimsstyrelsens sammansättning och verksamhet,
unionskonungens dispositionsrätt öfver armén och
flottan, försvarsverkets ordnande efter gemensam plan,
grunderna för utgörande af bidrag till gemensamma
utgifter, samt inrättandet af och formen för en
unionel representation för vissa ärendens behandling.
Å andra sidan förklarade norska stortinget i en adress
till konungen af den 23 April samma år, att det icke
ansåg den dåvarande tidpunkten gynsam för upptagande
af revisionsfrågan, hyilken redan 1847 blifvit af
norska regeringen behandlad, utan att sedermera
någonting i Sverige blifvit åtgjordt för ärendets
befrämjande. ^En revision af de unionela förhållandena
kunde från norsk sida icke ega rum annorlunda än
.på den i riksakten faststälda grundval, nemligen
rikenas likberätti-’ gande och hvartdera rikets
sjelfbestämningsrätt i alla ärenden, hvilka icke äro
angifna såsom unionela. Den senaste tidens händelser
i Sverige hade, i Norge uppväckt en allmän farhåga,
det från svensk sida försök skuljle komma att göras,
förmatt/gifva revisionen en annan karakter. Det norska
folket, som hölle fast vid unionen sådan den är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
