Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1865, 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1865, 1866.
85
trupperna i Holstein, och genast utropades
prins! Fredrik af Augustenburg, en son till hertig
Christian af Augustenburg, som, jemte sin yngre
broder, prins Fredrik af Noér, stått i spetsen för
den holsteinska resningen 1848, af befolkningen till
hertig af Holstein. Vid årets slut var hela detta
hertigdöme besatt af förbundstrupperna och danska
styrkan hade dragit sig norr om Eider-floden. Det
visade sig likväl snart, att man icke åtnöjde
sig att skiljao Holstein från Danmark, utan äfven
Sleswig skulle ryckas derifrån. Å tyska förbundsdagen
yrkade Österrikes och Preussens ombud, att danska
regeringen måtte uppmanas återkalla grundlagen
af den 18 November i hvad den rörde Sleswig, vid
äfventyr att tyska trupper eljest skulle inrycka i
hertigdömet och tills vidare besätta detsamma, hvilken
tvångsåtgärd ock bifölls af flertalet å förbundsdagen,
men med tillägg att besättandet skulle ske för hertig
Fredriks räkning. Danska regeringen uppmanades i
medlet af Januari 1864 att inom 48 timmar återkalla
den misshagliga grundlagen, och denna regerings
begäran om sex veckors rådrum, för att kunna i laga
ordning tillvägabringa det fordrade återkallandet,
blef af-slagen, hvarefter preussiska och österrikiska
trupper, tillsammans 60,000 man, med 146 kanoner,
gingo öfver Eidern och anföllo danskarne, hvilkas
stridskrafter knappt uppgingo till halfva antalet
af denna styrka. Efter modigt och ihärdigt motstånd
måste ock danskarne vika för öfver-makten, allt längre
norrut, så att i slutet af April deras sista fasta
plats på Jutland, Fredericia, måste af dem utrymmas.
Kort förut hade en konferens öppnats i London för
att söka till-vägabringa en uppgörelse i godo, och
fiendtligheterna blefvo äfven tills vidare instälda;
men då någon öfverenskommelse, som tillfredsstälde
de krigförande makterna, icke kunde träffas, begynte
fiend digheterna ånyo i slutet af Juni, då tyska
trupperna utbredde sig mer och mer Öfver Jutland,
besatte de fleste öarna längs kusten af Sleswig och
hotade att öfvergå tilf Fyen, då danska regeringen
nödgades begära fiendt-ligheternas inställande,
hvilket ock skedde mot slutet af Juli, hvarefter
fredsunderhandlingar öppnades i Wien, hvilka,
efter flera fruktlösa försök å Danmarks sida att
utverka billigare vilkor, slutligen den 30 Oktober
ledde till freden i Wien, hvari Danmark nödgades till
kejsaren af Österrike och konungen af Preussen afträda
Sleswig, Holstein och Lauenburg samt förlorade sålunda
tredjedelen af sitt område och nära halfva antalet
af sin befolkning.
Under detta för Danmark så olyckliga krig hade både
svenska regeringen och svenska allmänheten visat det
varmaste deltagande för det betryckta grannriket;
en mängd svenskar hade såsom frivillige gått i dansk
tjenst, och ännu i Juni 1864 hade svenska kabinettet
förklarat sig villigt att taga aktiv del i kriget,
blott det kunde ske i förbund med vestmakterna eller
med någondera af dem; men då ett sådant förbund
icke kunde tillvägabringas, ansåg sig äfven svenska
regeringen böra inskränka sina bemödanden att genom
underhandlingar söka efter bästa förmåga verka till
Danmarks fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
