Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkan och presterskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Oscar
//.
Dessa religiösa rörelser, förbittringen hos Erik
Janssons anhängare mot svenska statskyrkan och det
religiösa tvång de ansågo i Sverige vara rådande,
hvilket de äfven efter utflyttningen till Amerika ej
försummade att flitigt framhålla - detta i förening
med några här väckta åtal för religionsbrott,
hvarom ryktet snart spriddes till andra länder,
började der väcka allt större uppmärksamhet, och
i flera utländska tidningar skildrades Sverige
såsom ett ofördragsamhetens hemland. Vid en synod,
hvilken den -reformerta kyrkan höll i Paris 1852,
uppdrogs åt synodal-kommissionen att ställa
en uppmaning till den protestantiska kyrkan i
Sverige om afskaffande af de ofördragsamma svenska
reM-gionsförfattningarna. Kommissionen aflat ock härom
i April 1852 en skrifvelse till dåvarande erkebiskopen
H. O. Holmström, för att begära hans medverkan till
detta ändamål.
Äfven vid 1853, 1854 årens riksdag gjordes,
synnerligast inom adeln, flera framställningar om
utvidgad religionsfrihet och afskaffande af de
stränga straff för infödda svenska undérsåtares
affall från statsreligionen, hvilka i gällande lag
qvarstodo äfven efter det under Gustaf IIJ:s regering
fri religionsöfning blifvit alla främmande kristna
religions-förvandter här medgifven. Motionerna härom
ledde dock ej till annat resultat, än att upphäfvande
af förbudet att bevista främmande gudstjenst blef af
samtliga riksstånden beslutadt och äfven af kongl,
maj:t sanktioneradt genom en förordning af den 7 Mars
1855.
Vid följande riksdagen afläts en kunglig proposition
om upphäfvande af straffen för affall från den rena
evangeliska läran och om förlust af arf för sådan
affälling, äfvensom flera stadganden för vinnande af
ökad religionsfrihet föreslogos.
En så vidsträckt religionsfrihet, som kongl. maj:t
föreslagit, blef dock ej af rikets ständer
medgifven; men de förenade sig om en anhållan,
att, med upphäfvande af konventikel-plakatet den 12
Januari 1726, medlemmar af den evangeliskt-lutherska
kyrkan ej må förmenas sammankomma till gemensamma
andaktsöfningar under åtskilliga af de förbehåll,
kongl, maj:t dervid föreslagit, och med tillägg
att, derest någon, som ej är prest eller enligt
kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid
dylika sammankomster uppträdde med andeliga föredrag,
sorn ansåges leda till söndring i kyrkligt hänseende
eller eljest till un-dergräfvande af religionens
helgd, ankomme det på kyrkorådet att förbjuda honom i
berörda egenskap inom församlingen uppträda. Vidare
beslöto ständerna, att stadgandet i kyrkolagen om
döpelses förrättande i den församling, der barnet
är födt, icke må utgöra hinder för prest i annan
församling att döpelsen verkställa, då han derom
anlitas; att, om någon, äfven vid annat tillfälle,
än då nödfall inträffat, åstundar låta sig skrittas
och anamma nattvarden i annan församling än den, till
hvilken han hörer, eller söka annan prest, än som
vore i denna församling anstäld, sådant skulle vara
honörn tillåtet, samt anhöllo, att kongl. maj:t måtte
förordna, det 1693 års kyrkohandbok finge begagnas
vid barndop, om barnets målsmän sådant begärde,
äfvensom skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
