Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten.
24!
Man har i Grafströms diktkonst anmärkt ett
omisskänneligt slägt-tycke med Franzéns, utan att
han ändock kan hänföras till dennes härmare. Idyllisk
enkelhet i uppfattningen, innerlighet i känslan och
melodiskt välljud i versbildningen äro egenskaper
gemensamma för båda, men Grafströms dikter äro i
allmcinhet rnera reflekterande än hans svärfaders
och deri röjer sig äfven ett visst manligt allvar,
som mindre ofta framträder hos Franzén.
Bernhard von Beskow, L 1796 i Stockholm, der fadern,
Bernhard Beskow, var grosshandlare, vann efter en
omsorgsfullt vårdad uppfost* rån - bland andra var
Stjernstolpe hans lärare - år 1814 inträde i kungliga
kansliet, der han hunnit protokollssekreterare-graden,
då han gjorde sig af den större allmänheten känd
genom sina »Vitterhetsförsök», (2 delar, 1818,
1819), i hvilka flera dikter vittna om verklig
skaldebegåfning, om också ej om någon mera framstående
originalitet. Beskow tyckes ock sjelf insett, att
den lyriska diktarten icke var hans egentliga, ty
han öfvergick mer och mer till den dramatiska och
till arbeten på prosa. Såsom prosaist intager han
ock ett af de främsta rummen inom vår vitterhet,
och särskildt utmärka sig hans »Minnesbilder»
(2 delar 1860, 1866) genom finhet och elegans i
framställningen, samt klassisk renhet i språket,
ehuru han visserligen äfven i dessa och ännu mera i
sina större i svenska akademiens handlingar intagna
skildringar af Carl XII, G. H. von Görtz och Gustaf
III, snarare upp* trädt såsom loftalare än såsom
fullt oveldig minnestecknare. Hans litterära rykte
var emellertid i fortfarande stigande, och äfven
andra utmärkelser än rent litterära uteblefvo
icke. Han blef 1825 expeditionssekreterare och
handsekreterare hos dåvarande kronprinsen, 1826 adlad,
1827 kammarherre, 1828 ledamot af svenska akademien
och af musikaliska akademien, 1831 förste direktör
vid de kungliga teatrarna, hvilken befattning han
dock redan i Juni följande året frånträdde, 1832
hofmarskalk, 1834 svenska akademiens sekreterare,
efter Franzén, och hedersledamot af vitterhets-,
historie- och antiqvitets-akademien, 1836 ledamot af
vetenskaps-akademien, 1837 hedersledamot af akademien
för de fria konsterna, samt var för öfrigt ledamot
af en mängd utländska vetenskapliga vittra samfund.
Efter en utländsk resa åren 1827, 1828 utgaf
han sina »Vandrings* minnen», 2 delar, 1833,
1834. År 1834 Lilemnade han till vitterhets-,
historie- och antiqvitets-akademien »Historiska
och estetiskt-kritiska anmärkningar vid Ehrensvärds
omdömen i skon konst», hvilken afhandling akademien
tillerkände sitt stora pris och skyndade att till
sin ledamot kalla dess författare.
Sin hufvudsakliga verksamhet egnade han likväl
svenska akadeA mien, hvars verksammaste ledamot
han ock var allt sedan han blef akademiens ständige
sekreterare. I akademiens handlingar infördes ett
stort antal minnesteckningar och andra uppsatser
af honom, och genom ganska värderika gåfvor i sitt
testamente visade han äfven med hvilket varmt intresse
han omfattade detta samfund, Äfven Upsala akademi
$t ar blick o, Bäckström, Ber, ur Sv, ff is t, M
jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
