Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterheten.
243
versbildning. Med verkligt mästerskap diktar han i
sonetter och ottaye rime, dessa för söderns vitterhet
så betecknande versslag, och öfver hufvud har hans
förtrolighet med denna varit af betydligt inflytande
på hans skaldskaps utveckling.»
Carl Fredrik Ridderstad, son till stallmästaren hos
drottning Sofia Magdalena, Carl Fredrik Ridderstad,
föddes på Ridderstadska fideikommissegendomen
Riddersholm i Roslagen 1807, egnade sig tidigt åt
den militära banan, men hann å denna bana ej längre
än till löjtnantsgraden 1839, och,tog redan följande
året afsked ur krigstjensten för att uteslutande egna
sig åt litterär verksamhet. Han hade ock då redan
gjort sig känd både såsom skald och prosadiktare
genom flera bidrag till de vittra kalendrarna Psyche
och Hebe samt genom egna diktsamlingar: »Tidsrunor»,
1831, och »Freds- och krigsbilder», 1835, bosatte
sig såsom boktryckare i Norrtelje 1840 och utgaf der
»Stockholms läns tidning», men inköpte redan samma år
boktryckeriet i Linköping och började utgifvandet af
»Östgöta korrespondenten», hvarmed han fortfarit till
sin död i Augusti 1886. För öfrigt har han utgifvit
flera romaner, noveller och dramatiska arbeten, samt
dessutom »Gömdt är icke glömdt, historiska bidrag», 12
häften, 1846-1853, »Minnesrunor», 1849, »Minnen från
äldre och nyare tider», 1855, 1856, »Samlade dilUer»,
2 delar, 1856-1858, äfvensom han lemnat talrika bidrag
till tidskrifter och kalendrar, samt har i allmänhet
varit en af våra mångsidigaste vittra författare. Icke
mindre lifligt har han deltagit äfven i de politiska
förhandlingarna, var ombud för Östergötlands reform
säll skåp vid reformmötena i Örebro 1849, 1850 och vid
1859 års riksdag representant för Linköpings stad,
då häri var den förste adelsman, som blifvit invald
i borgareståndet.
Carl August Adlersparre, grefve, son till
»revolutionsmakaren» Georg Adlersparre,
föddes i Kristinehamn 1810, ingick, likasom
fadern, på den militära banan, men stannade vid
löjtnants-graden, 1841, och blef tidigt kammarherre,
utan att dock utmärka sig hvarken såsom krigare
eller hofman. Deremot gjorde han sig, under det
antagna författarenamnet Albano, snart känd såsom
litteratör. Redan vid 20 års ålder utgaf han sina
»Ungdomsdikter», 1830, hvilka följdes af flera poemer
i kalendern Vinterblommor, 1833, och »Smärre samlade
dikter», 1841, samt åtskilliga romantiska tidstaflor
och skizzer. Hans dikter både på vers och prosa
mottogos med bifall af allmänheten, men man har mot
dem anmärkt, att de, oaktadt deras praktfulla diktion,
andas mera retorik än inre poesi, och att författaren
i dem rörer sig med en viss akademisk högtidlighet,
likasom han mera tänkt på de aderton än på de nio. Han
afled i Maj 1862.
Oskar Patrik Sturzen-Becker, son till kamereraren
vid serafirner-ordensgillet Patrik Sturtzenbecker,
föddes i Stockholm 1811, blef student i Upsala 1827
och filos, magister 1833. Redan 1831 hade han uppträdt
med ett skaldestycke »Romarskölden» och vann följande
året svenska akademiens andra pris för dikten »Vejdi
älf», behandlandef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
