Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitter heten.
257
tnest framstående platserna inom vår dramatik. Det
har äfven blifvit öfversatt på tyska. Uppmuntrad af
det bifall, detta hans första dramatiska arbete vann,
utgaf Börjesson sedermera flera nya, »Erik XIV:s son,
sorgespel i 5 akter», 1847, »Solen sjunker, Gustaf I:s
sista dagar, historiskt skådespel i 4 akter», 1856,
»Ur Carl XII:s ungdom, ett äfventyr i 5 akter», 1858,
och »Brödraskulden. Erik XIV. Senare afdelningen,
tragedi i 5 akter», 1861. Hans sista arbete, »En
statshvälfning i Rom, sorgespel i 4 akter», utkom
efter hans död 1866. Man kan icke säga, att de stora
förhoppningar, hans första dramatiska arbete väckte,
fullt motsvarades af de följande, hvilka dock alla
ega lyckade partier och bland hvilka »Solen sjunker»
kommer »Erik XIV» närmast i dramatiskt intresse.
August Theodor Blanche, född i Stockholm 1811,
blef student i Upsala och ingick, efter tagen juris
kandidat-examen, i hufvudstadens rättegångsverk
1838. Sedan han någon tid tjenstgjort såsom
vice notarie vid Stockholms rådhusrätt och,
efter en kort tjenstgöring som auditör vid Svea
artilleriregemente, fått titel af vice auditör,
lemnade han tjenstemannabanan, för att uteslutande
egna sig ät litterär verksamhet. Såsom/ författare
uppträdde han 1838 med ett par politiska småskrifter,
som väckte sådant uppseende, N att han anmodades
öfvertaga redaktionen af tidningen Freja, hvarmed han
fortfor till 1842, då hans dramatiska författarskap
egentligen begynte. De första profven deraf hafva
vi i föregående del omnämnt, och de följdes under
nu ifrågavarande tidskifte af ett stort antal nya,
de flesta med mycken framgång uppförda å åtskilliga
bland hufvudstadens teatrar, likasom flerstädes i
landsorterna. Så har »Hittebarnet» gifvits öfver 200
gånger, »Ett resande teatersällskap» öfver 100 gånger,
samt flera af Blanchea öfriga stycken äfven vunnit
lifligt bifall både i Stockholm och landsorterna.
De flesta bland de§sa talrika stycken voro visserligen
bearbetningar, men så lyckligt lämpade efter våra
förhållanden, att de derigenom blefvo nationela. Ofta
var ock endast ämnet lånadt och allt det öfriga
Blanches verk. I allmänhet röjer hans dramatiska
författarskap en liflig och säker iakttagelseförmåga,
mycken fyndighet i anordnandet af komiska situationer,
eri spelande qvickhet och harmlös munterhet i
dialogen- allt egenskaper, som tillräckligt förklara
den framgång hans stycken vunnit, och om också
flertalet deraf numera ej motsvarar-ea strängare
kritiks fordringar, får man ej glömma, att när Blanche
först uppträdde såsom dramatisk författare, var det
svenska lustspelet ett mycket litet bearbetadt fält,
och Blanche har alltid den stora förtjensten att
hafva hos den större allmänheten väckt sinne för det
nationela i detta vitterhetsslag.
Sedan detta lyckats honom, öfvergick han till ett
annat vitterhets-slag och utgaf en mängd skildringar
,ur Stockholmslifvet, noveller och romaner, till
hvilka vi återkomma här nedaa. Han tog dessutom ea
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. XI,
jj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
