Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den 30 September 1852. Dödsfallet väckte allmänt
deltagande och äfven af politiska motståndare erkändes
Pontin nu såsom »en ung man af ridderliga tänkesätt,
brinnande af entusiasm för de åsigter han omfattat,
med mod att försvara dem äfven mot herrskande
opinioner och krafter, hvilkas öfverlägsenhet han
både insåg och erkände; med en skriftställareförmåga,
som röjde snille, sprittande fantasi, målande språk,
lif och behag.»
Bror Edvard F^rnell, född 1820, ingick tidigt vid
marin-rege-mentet i Carlskrona, der ,han slutligen
blef öfverstelöjtnant 1866. Under psevdönymen Jeremias
Munter, som fortfarande blef hans författarenamn,
uppträdde ban1 på 1840-talet i tidningarna Najaden
och Aftonbladet med åtskilliga noveller, hvilka
han utgaf under den anspråkslösa titeln »Etyder af
Jeremias Munter», 2 delar, 1848, hvarefter följde
ett större arbete, romanen »En gnista», 18*51, och
»Lyckan», en novell, 1854. Under de föregående åren
hade han gjort ett längre besök i Tyskland, Schweiz
och Italien, hvars intryck han framstält i sitt förut
omnämnda arbete »Från Italien», 1858. Året förut hade
han försökt sig äfven som dramatisk författare med
»Våra vänner», komedi i en akt, som gafs å kungliga
teatern 1857, men med föga framgång, och åren 1859,
1860 uppfördes å dåvarande Mindre teatern äfven eri
komedi i en akt af honom, kallad »En alltför lycklig
man». Hans sista arbete var »Dramatiska etyder»,
1862. En mer och mer försvagad helsa förbittrade de
sista åren af hans lefnad^ som slutade i Maj 1869.;
Ett drag af godmodig humor genomgår alla Fornells
arbeten, som för öfrigt utmärka sig genom ädelhet och
elegans i stilen samt större rikedom på reflexion än
på fantasi.
Wilhtlm OI0f Anders Bäckman, född 1824
telegraf kommissarie och stationsföreståndare
i Neder-Calix 1862, utgaf under namnet Wolf
Biltog »Blyertsteckningar i plånboken, skizzer ur
studentlifvet», 1850, och ^anonymt »Sjöjungfruns
sagor», 2 delar, 1850, 1851, hvarefter han kallade
sig »Förf. till Sjöjungfruns sagor» å titelbladet till
sina öfriga arbeten, »Vildblommor», 1851, »Grönt under
snön», 1853, »De gamles sagor, berättade för ungdom»,
1855, »Sagans blomster», 1855, ni., .fl.
Clas Lundin, född i Stockholm 1825, anstäld vid
några af hufvudstadens embetsverk 1847, öfvergaf
1854 tjenstemannabanan, för att i Hamburg studera
handelsvetenskapen, men egnade sig från 1858
uteslutande åt författarskap och bosatte sig i
Köpenhamn såsom korrespondent för Göteborgs Handels-
och Sjöfartstidning, flyttade 1859 till Paris,
hvarifrån han under sju års tid lemnat talrika
bidrag till nyssnämnda tidning, .äfvensom till Nya
Dagligt Allehanda, Stockholms Dagblad, Ny HJ ustrerad
tidning! och Aftonbladet, återkom till Sverige 1866
och har sedermera varit medarbetare i Stoddiolms
Dagblad och åtskilliga andfa tidningar, Särskildt har
ban utgifvit .»Paris i våra dagar, skizz i 16 bref
af Thora B,», 1869, »Minnen från en resa i Sverige*,
1869, »I Hamburg. E» gammal bokhållares, minnen»,
1871, »Ströf^ tåg här och der\i Sverige», 1875, *
Valda berättelser», I, 1876, »I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
