Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen.
311
ber 1851 inträdde han i konseljen såsom chef
för finans-departementet, genomdref följande året
anläggandet af elektro-magnetiska telegraflinier och
utarbetade 1853 det förslag till skatteförenkling,
som då förelades ständerna. Under riksdagen tog
Palmstjerna äfven verksam del i förhandlingarna
angående de första större jernvägs-anläggningarna,
hvilkas verkställande för statens räkning,
äfven om statsskuld deraf skulle föranledas,
han förfäktade mot dem, som yrkade arbetenas
utförande för engelska penningar och under ledning
af engelska ingeniörer. Den förra åsigten blef dock
rådande, och utgången visade, att misstroendet
till inhemska tillgångar och krafter för det
stora företagets utförande varit ogrundadt. Efter
riksdagens slut utfärdades i Maj 1855 de vigtiga
författningarna angående ordinarie räntepersedlarnes
omsättning och förenkling, om grunderna och
sättet för markegångsprisens bestämmande samt om
grundräntors och kyrkotiondes utgörande. Äfven
åtskilliga andra författningar utfärdades med hans
kontrasignation och i allmänhet var han en ganska
verksam departementschef; men sedan han hunnit
pensions-åldern och hans helsa mer och mer aftagit,
begärde och erhöll han afsked i Maj 1856, deltog dock
i riksdagsförhandlingarna så väl 1856-58 som 1859,
60, men tillbragte tiden för clet mesta på sin egendom
Thorslunda i närheten af Sigtuna och afled i November
1878.
Samtidigt med Palmstjerna inkom i konseljen grefve
Carl Göran Detlof Mörner, likaledes och i vida högre
grad än han ifrig förfäktare af de konservativa
politiska åsigterna. Grefve Mörner, äldste son
till statsrådet grefve Adolf Göran Mörner, som
i föregående del blifvit flerstädes omnämnd, var
född 1808, hade blifvit kammarherre 1830, assessor
i Svea hofrätt 1839 och. Hofrättsråd 1848, samt
hade alltsedan 1834 tagit verksam del i de särskilda
riksdagarnas förhandlingar. Inkallad i konseljen såsom
konsultativt statsråd i Oktober 1851, stannade han der
till Maj 1858, då han blef president i kammarrätten,
hvilket embete han utöfvade till Juni j874, då han,
nära 66 år gammal, begärde och erhöll afsked. Under
tiden hade han lifligt deltagit i alla riksdagarnas
förhandlingar, äfven efter den nya riksdagsordningens
införande, bland hvars motståndare grefve Mörner,
ordförande i konstitutions-utskottet vid 1865
års riksdag, varit en af de ifrigaste och i sin
reservation mot flertalets inom adeln beslut i den
vigtiga frågan framlagt ett motförslag, enligt hvad
i det föregående är visadt. Äfven under de följande
riksdagarna, då han var ledamot af första kammaren,
röjde sig icke sällan hans missbelåtenhet med det nya
statsskicket, och under hela sin riksdagsmannabana har
han ifrigt förfäktat en sträng politisk konservatism
samt icke sällan visat sig mera konungsk än konungen
sjelf, hvarför han ock ofta varit utsatt för anfall i
de liberala tidningarna, men äfven hans motståndare
hafva erkänt hans embetsrnannaduglighet och
omfattande insigter, samt den omutliga rättrådighet
och redbarhet, sona gjorde honom allmänt aktad. Han
afled i Maj 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
