Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3H
Oscar IL
blef assessor i skånska hofrätten 1849, president i
Göta hofrätt 1855 och utnämndes i April 1858 till
Justitiestatsminister efter C, E. Gtinther. Hans
verksamhet såsom sådan är j det föregående flerstädes
omnämnd, och framför allt har han gjort sig oförgätlig
genom den nya riksdagsordningen^ hvilken han vid 1863
och 1,865 årens riksdagar kraftigt och framgångsrikt
förordade och hvars författare han ock hufvudsakligen
varit. Genom dess framläggande vann han den största
popularitet någon statsman hos oss under senare tider
åtnjutit, men ftck också rätt många vedersakare,
synnerligast inom sitt eget stånd, som icke kunde
förlåta honom det tagna steget och ofta nog under
de följande riksdagarna låtit honom erfara detta,
särdeles sedan det nya statsskicket icke visat sig så
välgörande som. dess befordrare hoppats. Han stannade
emellertid iiom konseljen till i Juni 1870, då han
blef president i Svea hofrätt, intog åter främsta
platsen inom statsrådet såsom statsminister 1875, men
nedlade detta embete 1880, och riksdagen tillade honom
då >såsom en gärd af det erkännande, svenska folket
egnat hans förtjenster om det allmänna», en årlig
pension, motsvarande statsminister-lönen, att till
honom utgå under hans återstående lifstid. Sedan 1881
är han kansler för universiteten i Upsala och Lund,
sedan 1860 serafimer-riddare, sedan 1862 ledamot
af svenska akademien och af vetenskapsakademien,
sedan 1859 hedersledamot af vitterhets-, historie-
och antiqvi-tets-akademieri.
Statsminister för utrikes ärendena i Carl XV:s första
konselj blef, efter friherre Elias Lagerheim, i Mars
1858 friherre Christofer Rutger Ludvig Manderström,
son till kammarherren friherre Erik Ludvig Manderström
och född i Stockholm 1806, student i Upsala
1819» andre sekreterare i kabinettet för utrikes
brefvexlingen 1830, förste sekreterare derstädes 1837,
legationssekreterare vid beskickningen i Petersburg
©ch chargé d’affaires vid den i London 1838, 39,
kabinettssekreterare 1840-55, under hvilken tid han,
särdeles under de danska förvecklingarna och under
öfvergången från förbundet med Ryssland till det med
vestmakterna, haft ganska maktpåliggande uppdrag,
samt hade 1855-58 varit de förenade rikenas. minister
i Wien och Paris, innan han inkallades i konseljen,
der han stannade till Juni 1868, då han blef president
i kommerskollegium, var sedan 1847 hedersledamot af
vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien,
sedan 1848 ledamot af vetenskapsakademien, sedan 1852
af svenska akademien och dess sekreterare, sedan 1858
serafimerriddare, sedan 1860 grefve, och afled i Köln,
under återresan från en brunnskur i Homburg, i Augusti
1873. Såsom diplomat hade friherre Manderström mycket
anseende, som statsminister var han, enligt en dansk
biografs-uttryck, »mera än blott svensk minister för
utrikes ärendena* han var en statsman, med blick på
tidsförhållandena i det stora och med öga för hela
Nordens bästa», men lemnade tillika aldrig ur sigte
sitt fäderneslands gagn och anseende. Han hade för
öfrigt mycken lätthet att uttrycka sig både muntligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
