Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återblick.
33*
minskades. Med rikedomen växte ock modet, och
adeln blef alltmera tilltagsen både mot kronan
ochmedstånden.
Presterskapets inflytande åter blef genom
reformationens införande betydligt minskadt. De
andlige ledamöterne uteslötos ur rådet, och
en stor del af kyrkans egendom öfvergick till
kronan. Prelaternes myndighet och inkomster blefvo
betydligt nedsatta. Ali skatt till påfven upphörde,
biskoparne tillsattes åter af konungen, dels efter
anstäldt val inom kapitlet, dels utan sådant, och
presterskapet, som under den föregående tiden utgjort
ett slags stat i staten under annat öfverhufvud
än denna, stäldes nu i samma förhållande till det
öfriga samhället som folket i allmänhet. Det slöt sig
ock nu mera till de öfriga folkklasserna och mindre
till adeln, som troget bistått Gustaf I att minska
presternes både myndighet och inkomster,
Borgerskapet blef, genom sin befrielse från
hansestädernas förtryck och flera åtgärder, som
vidtogos för handelns upphjelpande, mera välmående
än förut, och i samma mån ökades också dess
betydenhet. Man sökte ’äfven draga till städerna
all handel och alla handtverk, samt så mycket som
möjligt hindra andra samhällsklasser att blifva
fastighets-egare i städerna. Skråtvånget tillämpades
ock nu i vidsträcktaste mån och ansågs nödvändigt
för att hålla de särskilda handtverken uppe.
Skattebönderne ledo alltmera genom de många
förläningarna till adeln, och ehuru de nu alltid
kallades till riksdagarne, var deras inverkan
på besluten, likasom i allmänhet deras politiska
betydenhet, ganska ringa.
Gustaf I hade begynt, Carl IX fortsatte och Gustaf
Adolf fullföljde ordnandet af våra inre förhållanden*,
men våra förhållanden till utrikes makter hade
varit af föga betydenhet förr än Sverige med ens
under Gustaf Adolfs ledning blef en stormakt och
med detsamma en ny riktning för ett helt århundrade
gafs åt nationalandan. Svenskarne blefvo ett krigiskt
folk, krigisk storhet stäldes högst bland alla, och
de svenska krigarne blefvo ock de främste inom vår
verldsdel. Det var nu Sveriges storhetstid, en tid af
oförgätlig glans och ära, men ock af öfveransträngning
för svenska folket i dess helhet. Adeln tillväxte
mer och mer i makt och rikedom, men de öfriga
folkklasserna funno sig alltmera betryckta, blefvo ock
till stor del utarmade. De biträdde ock ifrigt Carl
XI att störta adelsväldet och i stället införa det
kungliga enväldet, hvilket under Carl XI visade sig i
flera hänseenden välgörande genom införandet af bättre
ordning i de inre förhållandena och förhindrandet af
ett stånds förtryck rnot de öfriga, men som, utöfvadt
af Carl XI:s son, bragte Sverige till branten af sin
undergång.
Det kungliga enväldet blef nu afskafTadt och tillika
var vår storhetstid förbi \ riksdagsväldet begynte och
med detsamma en politisk förnedringstid. Sverige stod
än i Rysslands, än i Frankrikes sold, föga aktadt af
någondera och lika litet af de öfriga makterna. Äfven
svenska krigsäran hade lidit betydlig afbräck genom
de illa förda krigen i Finland och Pomern. Partierna
stodo alltmera fiendtliga mot hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
