Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs omgifning vid faderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om du detta gör, så skole vi af faderlig benägenhet
mycket godt gifva dig. Var flitig, så blifver du vis
och förståndig.»
Emellertid inhemtade Carl Filip goda kunskaper. Han
var dertill gudfruktig och egde ett ridderligt
sinnelag. Till sitt yttre var han stolt, och hans
inre motsvarade utseendet. Sin moders älskling var
han i högsta grad, och stundom gick det så långt,
att väl den äldre kunnat retas till vrede. Gudfruktig,
tålig, arbetsam, ihärdig, försigtig och sinnrik – så
skildrar Gustaf Adolf sjelf sin broder och tillägger,
att hos honom funnos »utöfver ungdomens plägsed höga
och furstliga dygder».
Af systrarna var Katarina konungen kärast. Nära elfva
år äldre än han, var hon vid sin faders död på sitt
tjuguåttonde år och var det enda af hans barn med
Maria af Pfalz, som hann till mognare år. Till sitt
yttre var hon icke begåfvad med någon skönhet; till
sitt inre bråddes hon både på fadern och modern, egde
den förres skarpa förstånd och duglighet, den senares
mildhet. Icke under derför om Gustaf Adolf och Carl
Filip i innerlig kärlek slöto sig till henne. Till
och med sin styfmoders tillgifvenhet vann hon, ehuru
den visserligen icke var lätt att vinna.
Hon blef gift några år efter Carl IX:s död. Ibland
flere friare, som dessförinnan varit i fråga, anmälde
sig en fransman, hertig Henrik af Rohan, och den
franske konungen lemnade denne friare sitt synnerliga
förord; men hvarken detta eller något af de andra
giftermålsförslagen gingo i verkställighet. Först
efter Carls död infann sig en tysk grefve af
Pfalz-Zweibrücken vid namn Johan Casimir, som
vann prinsessans kärlek och hand. Bröllopet stod i
Stockholm i Juni 1615.
Maria Elisabeth är en från skådeplatsen snart
försvinnande personlighet. Hon var vid faderns död på
sitt sextonde Hr, men sjuklig och svag och till följd
deraf retlig till lynnet, kunde hon icke förljufva
lifvet hvarken för sig sjelf eller andra. Detta
visade sig företrädesvis i hennes äktenskap med sitt
syskonbarn, hertig Johan af Östergötland, med hvilken
hon blef förlofvad, innan konung Carl dog. Året derpå –
1612 den 29 November – stod bröllopet på Stockholms
slott med prakt och ståt efter tidens lägenhet.
Hertigen kom inridande i staden, åtföljd af
Östergötlands adel med deras tjenare, alla i svarta
kläder, kantade med sammet och silfver, och hästarne
med svart remtyg, prydt med försilfrade ringar. Åtta
dagar efter bröllopet höll hertigen sitt hemkomstöl
i sitt eget hus vid Jerntorget och qvarstannade
sedan i Stockholm till årets slut, då han åter drog
ned till Vadstena, der han vanligen höll hof. Kort
derefter anlände äfven hans hertiginna, i sällskap
med sin moder och Carl Filip. – Detta äktenskap
blef emellertid långt ifrån lyckligt. Den kropps-
och själssvaga Maria Elisabeth hyste hvarken kärlek
eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
