Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf blir konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kl. 12, hvarpå riksdrotsen äskade tystnad, och
konungaförsäkran upplästes af Anders Buræus, Liksom
förra gången bad nu riksdrotsen, att ständerna skulle
rådslå häröfver och sända sina betänkanden till honom
i hans herberge mellan klockan 2 och 3 e. m. Sjelfva
julafton var man åter tillsammans i stora slottssalen
hela förmiddagen, men ingen af riksråden syntes,
så att man började aflägsna sig och blott några
bönder voro qvar i salen, när furstarne inträdde vid
1-tiden. De gingo dock strax bort, när de sågo rummet
tomt. Annandag jul skulle nästa sammanträde ega rum.
Då, när alla voro samlade, inträdde hertig Johan
och Gustaf Adolf, och den senare höll ett tal, som
rörde och upplyftade alla. Magnus Brahe svarade
å ständernas vägnar, hvarpå konungen begärde
ständernas skriftliga försäkran om trohet och lydnad
och öfverlemnade några punkter angående medel till
krigets fortsättande samt försäkrade, att, så snart
dessa punkter blifvit besvarade, skulle ständerna
få tillstånd att resa hem. Furstarne afträdde, och
biskoparne med erkebiskopen i spetsen samt några
borgare, anförda af borgmästaren i Nyköping, Lars
Bengtsson, en broder till Johan Skytte, stego in i
kammaren till Gustaf Adolf och tackade honom å sina
stånds vägnar för det han åtagit sig regeringen och
för hans konungaförsäkran.
Under dessa enkla former afhandlades och
fattades de vigtiga besluten om tronföljd och
regeringsform. »Gifve Gud i en lycklig stund!» –
skref Axel Oxenstierna i sin almanacka, sedan han
der för den 26 December antecknat Gustaf Adolfs
antagande af regeringen. Den nye konungen kallade
sig: »Sveriges, Götes och Wendes utvalde konung och
arffurste, storfurste till Finland, hertig uti Estland
och Vestmanland.»
Gustaf Adolfs konungaförsäkran är grundad på den
gamla konungaeden. Till landslagens stadgande, att
utan folkets samtycke hvarken ny lag kunde stiftas, ny
skatt påläggas eller krig föras utom rikets gränsor,
kom det tillägg, att dertill fordrades både hertig
Johans, rådets och ständernas samtycke; dessförutan
skulle hvarken krig, fred, stillestånd eller förbund
få ingås. Rådet återinsattes i sitt medlarekall mellan
konung och folk, och ständerna undanbådo sig att
besväras med allt för täta riksdagar. Om skatterna
heter det temligen sväfvande, att sådana ej skulle
påläggas »utan rådets vetskap och deras samtycke,
som vederbör», hvarjemte det gamla stadgandet i
konungaeden, som förbjöd konungen att förminska
kronans egendom, uteslöts.
Hvad de särskilda ståndens besvärspunkter beträffar,
begagnade sig adeln af tillfället att förskaffa sig
utvidgade privilegier. Samma dag, som dessa voro
färdiga till underskrift, afreste Gustaf Adolf till
kriget. Det var den 10 Januari 1612.
Den 6 Januari hade han upplöst riksdagen, talande
till sin moder och hertigarne samt ständerna, lofvande
de förra »att städse blifva en god son och en kär
broder», samt de senare »att blifva en rättvis konung,
som ville våga lifvet för deras kristliga tro och
fäderneslandets frihet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
