Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för ett kraftigt försvar. Åttio kanoner, tillräckligt
med krut och lifsförnödenheter för ett helt år
borde ingifva hopp om att åtminstone för någon tid
göra fienden motstånd. Men nu var icke den tappre
Mårten Krakou befälhafvare der längre – han hade
blifvit förflyttad till Vaxholm – utan der låg idel
utländskt folk. Också uppgafs fästet efter någon
skjutning och sedan några granater och glödande kulor
blifvit inkastade. Bland bytet, som fienden erhöll,
voro öfver 1,500 musköter.
Konung Christian lät nedbryta detta fäste, och
allmogen i angränsande härad måste svära honom
trohetshed. Så var Sverige alldeles utestängdt från
vesterhafvet, och Christian kunde nu vända sig mot
Jönköping, efter Elfsborgs och Kalmars fall den
vigtigaste punkten i denna del af landet. Emellertid
vände sig icke Christian genast mot »denna nyckel
till det nedra landet», utan det gälde ännu en gång
detta år Vestergötland. Med en här af 25,000 man[1] bröt han upp från Gullberg, ämnande sig till Brette[2], beläget en half mil söder om Venersborg. Här ville han förskansa sig för att »så mycket lättare
betvinga Vester-Gylland.»
Mot denna makt hade Gustaf Adolf en vida underlägsen
styrka att försvara sitt land. Den svenska hären
var omkring 11,000 man stark[3], men var ännu
den 30 Maj af brist på krigsförnödenheter icke
samlad. Den 2 Juni skyndade Gustaf Adolf från
Stockholm och ned till Vestergötland. Att våga en
slagtning var omöjligt, men han ville stänga vägen
för fienden och ämnade derför slå läger vid Nåssa-ån,
som i nordlig riktning utfaller i Venern öster om
Hunneberg. Denna ställning öfvergafs emellertid,
och han drog tillbaka till Marieholm och Mariestad,
inväntande hertig Johan, hvilken ogerna ville lemna
Östergötland, emedan han befarade ett fiendtligt
anfall från sjösidan. Slutligen kom hertigen, bevekt
af konungens föreställningar, och lät sitt folk
samlas vid Orrholmen, 3/8 mil öster om Falköping,
men sände en ryttarefana och så mycket fotfolk,
han hade till hands, till konungen.
Denne såg sig nödgad att helt och hållet inskränka
sig till det s. k. lilla kriget, och till det försvar
af eget land, som allmogen förmådde åstadkomma. »De
skulle klappa upp fienden, der de kunde komma öfver
honom, så kunde man hoppas, att han väl skulle sticka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
