- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
46

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eröfrade orter, hvaremot Sveriges konung såsom
en äreskänk och vänskapsprof ville ihågkomma
konungen i Danmark med en summa penningar, som
de utsatte till 200,000 kronor, och 300 skeppund
koppar. Underhandlarne gingo nu å ömse sidor tillbaka
till tälten, hvarunder Spens och Armstreuter blefvo
stående på bron, och, sedan de förre återvändt,
förklarade Armstreuter i ett tal på danska ändamålet
med sin och Spens’ närvaro, hvarpå de båda sändebuden
å sin konungs vägnar betackades. Det uppdrogs
nu åt dem att två dagar derefter öfverlägga om
fredsvilkoren och sedan förelägga dem för de båda
rikenas fullmäktige vid mötet.

Sändebuden sammanträdde den 21 December, då Spens
för att undvika allt bråk med anledning af den
danska högheten infann sig i Armstreuters tält. Det
gick likväl ej så lätt att blifva ense om vilkoren
rörande de af danskarne eröfrade orter. I synnerhet
voro de fasta platserna på vestkusten »den rätta
bruden, som danskarne friade till» –skrefvo de
svenska riksråden till sin konung. Denne skickade då
till Ulfsbäck sina sista fordringar, nedom hvilka
han icke ville gå – enligt dessa skulle Kalmar
och Ryssby samt Öland, Ny-Lödöse och platsen, der
Gullberg stått, återlemnas till Sverige – och beslöt,
medan fredsunderhandlingarna pågingo, att våga ett
försök mot Elfsborg. Innan detta hann verkställas,
hade emellertid konung Christian gifvit efter med
afseende på denna fästning.

Emellertid underhandlades om penningesumman, som
Sverige skulle betala, så att först den 18 Januari
1613 var man färdig med alla vilkoren och dessa å ömse
sidor skriftligen uppsatta. Den danske rikskansleren
Christian Friis uppläste vid detta sista sammanträde
fredsfördraget. Konung Christian var sjelf närvarande
vid detta tillfälle och gick fram och tillbaka
på stenbron, under det att de båda fredsfördragen
jemfördes. Dessa utbyttes dagen derpå eller den 19
Januari, hvilken är den som angifves för fredsslutet
i Knäröd.

De slutliga fredsvilkoren blefvo – för att i korthet
sammanfatta dem – följande: Sverige afträdde sina
anspråk på Sonnenburg å ön Ösel och på herraväldet
öfver sjölapparne från Titisfjord till Varanger i
Norge samt återgaf de under kriget tagna landskapen
Jemtland och Herjedalen; men återfick Kalmar och
Öland och skulle för återbekommandet af Elfsborg
betala en million riksdaler i fyra terminer inom sex
års förlopp. Skedde ej denna afbetalning på utsatt
tid, skulle sju under Elfsborg lydande härad, jemte
städerna Ny-Lödöse, Gamla Lödöse och Göteborg, för
evärdeliga tider tillfalla Danmark.

Tredjedag påsk verkstäldes fredsslutet med afseende på
de under kriget å ömse sidor eröfrade orter, hvilka då
återlemnades. Gustaf Adolf begaf sig till Vadstena,
der han möttes af sin moder och hertig Johan,
hvilka, derstädes tillika med honom underskrefvo
fredsslutet, hvarpå konungen fortsatte sin resa uppåt
landet. De engelska sändebuden belönades med kunglig
frikostighet. Armstreuter fick en guldkedja af små
släta länkar och vackert arbete om 900 kronors vigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free