Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat. Ett anfall företogs på de ryska skansarne
med sådan kraft, att fienden måste uppgifva dem;
400 ryssar nedhöggos och en mängd förnäma bojarer
togos till fånga. Trubetzkoj lyckades rädda sig genom
flykten. Närmaste följden af denna framgång var, att
ryssarne i Staraja Russa togo till flykten, så fort
de förnummo hvad som timat vid Bronitz. Detta skedde
den 14 Juli 1614. – Cobron och Mönnichhofen begåfvo
sig derefter till Narwa till konungen, der de blefvo
med glädje emottagna och bekommo sin innestående
sold.
En vecka dessförinnan skickade De la Gardie några
stora kopparkanoner om flera tunnor gulds värde från
Nowgorod till Ladoga utför Wolchow. På Ladoga förde
Richard Isaksson Rosenkrantz befälet. Han hade ett par
år förut genom sin tapperhet förvärfvat sig adelig
sköld och hjelm och visade sig här på Ladoga fullt
värdig sin konungs förtroende. De kostbara kanonerna
fördes sjöledes till Nöteborg, men just som de kommo
dit, i sjelfva åmynnet af Newan, blef vädret svårt,
och i samma vefva skedde ett anfall af 15,000 ryssar,
hvilka ville bortröfva kanonerna. Det fans ingen
annan råd än att föra den dyrbara lasten tillbaka
till Ladoga, dit ryssarne följde efter. Som de voro
öfverlägsna till antal, måste Rosenkrantz, sedan han
förgäfves gjort ett utfall, anhålla om förstärkning,
som också ankom från Nowgorod. Men äfven fienden
erhöll förstärkning, så att det såg mörkt ut för
Rosenkrantz att kunna reda sig. I en drabbning, som
egde rum i början af Augusti, segrade han likväl och
fördref ryssarne, så att de nowgorodska kanonerna
sedan i trygghet kunde afgå till Nöteborg. De
öfverskeppades sedan till Sverige. Sannolikt befunno
sig bland dem de två ofantligt stora kanoner, kallade
Gallen och Suggan, som nu förvaras på Gripsholm.
Så fort underrättelsen kommit till Narwa om ryssarnes
fördrifvande och flykt från Bronitz och Staraja
Russa, befalte Gustaf Adolf genast Evert Horn att
börja belägringen af Augdow. Dertill användes svenskt
och finskt krigsfolk, hvarjemte sådant skickades från
Nowgorod, och konungen lofvade att genast ditsända det
folk som var i Narwa och som dagligen väntades från
Sverige. Sjelf brann han af begär att infinna sig i
Augdow, men i detsamma anlände rikskansleren, Axel
Oxenstierna, till Narwa. Denne förnyade de förut af
enkedrottningen, rådet och äfven af ständerna gjorda
föreställningarna att förmå konungen afstå från sitt
beslut att sjelf deltaga i krigsrörelserna. Också
synes Gustaf Adolf hafva svarat undvikande eller
åtminstone endast gifvit ett halft löfte. Han yttrar
nemligen sedermera i ett bref till rikskansleren,
att den goda utsigt till fästningens eröfrande, som
visade sig efter dennes afresa, föranlåtit honom
att personligen deltaga i belägringen – något som
låter likt en ursäktande förklaring öfver en oväntad
tilldragelse.
Axel Oxenstierna lemnade Narwa den 25 Augusti, och
antingen det nu var en brinnande längtan, som ej på
annat sätt kunde tillfredsställas, eller det verkligen
var inlupna underrättelser, hvilka gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
