Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödgats undvara sin allra käraste frökens umgänge utan
att hafva kunnat besöka henne med bref. »Då nu ett
tillfälle yppade sig, skulle hans hjerta aldrig kunna
hvila, om han försummade det. – Besynnerligen tackar
han Gud, som låtit honom till hennes ära öfvervinna
sina fiender.» – »Betrakter, att jag bär sorgen
för eder» – skrifver konungen i ett annat bref –
»och ändock jag måste skiljas från eder med kroppen,
skall dock hjertat och tanken stadigt hos eder blifva,
och efter jag fruktar, att jag en tid lång måste eder
åsyn och umgänge mista, sa hafver jag velat detta
blomstret, som tyskarne Vergiesst nicht mein kalla,
eder till handa sända, bedjandes, att I detsamma
för dess stora ringhets skull icke allenast icke
ville förakta, utan det upptaga med sådant hjerta,
som det varder visserligen eder öfversändt.»
Icke heller upphörde han att hoppas på ett förändradt
sinnelag hos modern. Då året 1615 ingick, sände han
en nyårsgåfva till sin fröken och mottog hennes svar,
hvari hon dock synes hafva antydt de sorger, hon
måste bära[1]. För att öfvertyga enkedrottningen om,
att hans böjelse var lika varm, lät konungen då spörja
henne till, rörande sin kärlek och pröfvotiden. Svaret
dröjde. Drottningen vistades på Nyköpings slott,
der Ebba Brahe synes hafva varit hos henne, konungen
på Väsby kungsgård nära Sala. Här mottog han den 18
Januari 1615 på qvällen drottningens svar, »men det
var icke sådant, som han hade hoppats» – skref han
dagen derpå till fröken Ebba, och tillägger – »dock
är med stadighet (som alltid kärleken pryder) mycket,
vill Gud, att uträtta.... Hvar nu eder täcktes lika
som mig tiden att förbida, onda tungors klaffande
intet sköta, eder (såsom jag min) lycka på andra
ställen låta fara, så skall ingen flit på min sida
sparas, ingen stadighet brista, ingen trohet fattas
hennes majestäts (enkedrottningens) vilja, på hvilken
saken allena hänger, till att öfvertala, förmodande
att något visserligen är med tiden till att uträtta».
Men detta året medförde en förändring, som hvarken
konungen eller hans älskade fröken drömde om, när
dess första timme slog. Huru det var, så verkade
dock till slut enkedrottningens bestämda motvilja
mot denna förening och dertill de föreställningar,
som gjordes af Axel Oxenstierna, så till vida en
förändring i konungens sinne, att han började tänka
på nödvändigheten för sig som konung att uppoffra
sin kärlek. Det gick honom djupt till hjertat, men
han var man att med fasthet och kraft genomföra ett
beslut, när han väl fattat det. Dock ville han aldrig
höra talas om någon annan giftermålsförbindelse för
sig, uppmanade till och med sin broder att tänka på
förmälning för att upprätthålla arfriket och yttrade
till sin syster, fröken Katarina, hvars bröllop nu på
våren tillrustades, »att han hoppades, det hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
