Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästet öfver hvars förminskade besättning Clas Christersson
Horn förde befälet. Äfven nu afslogos flera anfall,
men den 22 Mars måste Putzig uppgifvas till följd af
der rådande hungersnöd. Ungefär samtidigt närmade sig Teuffel
och Streuff den preussiska granen. De blefvo underrättade om
den fara, som hotade denm, och sökte, då de voro
underlägsne i antal och folket äfven var oöfvat, att
på en omväg undgå Koniecpolski samt verkstälde ett
ansträngt tåg under två dagar till Hammerstein.
Koniecpolski, som trodde, att det gälde Konitz,
»helst jag på grund af många omständigheter betviflade
den stadens trohet» – skrifver han sjelf till en
polack i Königsberg – begaf sig i iltåg till denna
stad, lemnande efter sig fältstycken, fotfolk och
tross. Men så fort han förnam, att fienden befann
sig i Hammerstein, skyndade han dit – det var den 13
April – nedgjorde alla, som voro förlagda i byarna
omkring staden samt nedhögg vakten utanför denna. En
kom undan och »jag tog tillfället i akt« – skrifver
Koniecpolski – »och ryckte oförseendes med all makt
mot fienden, som var mycket stark .... jag skulle uti
första anfallet hafva gjort slut på dem, om jag
haft hos mig mera fotfolk.» – Nu höll han fältet
till häst rundt omkring staden, tills kanonerna
och fotfolket hunno fram. Dessa kommo fram på
eftermiddagen ett par dagar derefter, och Koniecpolski
lät genast kanonerna spela på rytteriet, som höll
sig bakom ett staket. Då utlemnades öfverstarne,
och fotfolket gick i polsk tjenst. Rytteriet lät
den polske fältherren ledsaga till brandenburgska
gränsen.
Eröfrandet af Putzig skänkte mycken gläde i Danzig,
der man under hela vintern med orubblig trohet mot den
polske konungen gjort allt hvad göras kunde för att
tillfoga fienden afbräck. I synnerhet sökte man
här att bemäktiga sig de svenska förskansningarna
vid Danziger-Haupt. I Januari 1627 hade man
för detta ändamål uttänkt ett krigsputs, som dock
misslyckades. Man lastade en mängd slädar med hö,
hvari knektar lågo gömda. De togo vägen åt Höfft –
den vanliga benämningen denna tid på Danziger Haupt
– och på något afstånd följde en truppafdelning
på några hundra man. Allt gick lyckligt och väl,
tills man hunnit fram under skansens fältstycken. Då
sprungo de bönder, hvilka följde med slädarna och
skulle användas att nedhugga inhägnaden omkring
skansen, sina färde, och knektarne vände om med
oförrättadt ärande.
Ett nytt anslag förehades i slutet af April. Men äfven
den gången räddades skansen, och nu genom Herman
Wrangels vaksamhet. Denne hade sitt högqvarter
i Marienburg, der han utan tvifvel trifdes godt bland
stadens stora minnen, sjelf tillhörande en urgammal
slägt. Fältmarskens fru födde honom här en dotter, till
hvars dop han inbjöd rikskansleren Axel Oxenstierna som
fadder den 4 Mars. Litet emellan tågade han ut midt i
strängaste vintern för att stäfja de kringströfvande
olackarnes ofog i det öppna landet samt var i öfrigt
väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
