Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget, som bestod deruti att undvika stora
drabbningar och genom landets förhärjningar göra det
omöjligt för svenskarne att framrycka.
Den 5 Juni bröt svenska hären upp från Marienburg
och gick till Dirschau. Gustaf Adolf gick först
uppför Weichseln och ämnade anfalla det polska
lägret vid Mewe, men fann att det var för starkt
för att kunna stormas, hvarför han tågade tillbaka
till Marienburg. Det var den 18 Juni. Nu vände sig
konungen mot Danzig och beslöt att med sina kanoner
från stranden beskjuta de polska örlogsskepp, som
voro förlagda nära Weichselmünde.
Den 15 om aftonen ryckte de för detta företag bestämda
trupperna fram till Danzig. Största delen af dem
uppstäldes i slagordning framför staden för att
hindra invånarne att göra utfall. Konungen sjelf
med ett regemente fotfolk och åtta kompanier ryttare
och kanonerna – enligt en uppgift 25 lätta stycken –
gick vidare öfver ett moras, som ingen ansett möjligt
att öfvergå, hvarpå han kom fram till den af dalar
och kullar omvexlande nejden norr om Danzig. Här
uppstäldes folket, så att det hade Weichselmünde till
höger om sig och Danzig till venster, och så började
de svenska kanonerna dåna mot de fiendtliga fartygen,
medan en särskild afdelning af trupperna lades närmare
Weichselmünde att förhindra hvarje utfall derifrån.
Verkan af kanonelden var förfärlig, ehuru en ogynsam
väderlek till någon del tillintetgjorde densamma. En
häftig åska gick och öfverröstade stundom med
sitt dunder kanonernas dån, urladdande sig i strida
regnskurar. En glödande kula träffade det fiendtliga
amiralskeppet, trängde ned i krutkammaren och
sprängde det i luften med besättning och allt,
som var ombord. Ett annat fartyg, som på samma
sätt antändes, nedbrann till vattenytan; ett tredje
räddades från samma öde genom regnet och bergades
in i Danzigs hamn. Dit skyndade ock de öfriga
skeppen, begagnande sig af den för dem gynsamma
vinden. Men amiralen, 3 kaptener och 200 man
förlorade fienden. Striden räckte i 6 timmar och
kostade svenskarne obetydligt.
Man väntade nu, att Gustaf Adolf skulle belägra
Weichselmünde, men detta gjorde han icke; han lemnade
äfven Danzig samt drog sig tillbaka till Dirschau,
der han stannade till slutet af Juli. Orsaken
härtill var den ovanligt regniga väderleken,
uti hvilken Danzig denna gången fick en alldeles
opåräknad bundsförvandt. Man hade icke under flera
mansåldrar hört omtalas en så stark och så ihållande
nederbörd. Under Juni och Juli månader regnade det
nästan oupphörligt. Vägarna voro bottenlösa och
ofarbara. Det sumpiga låglandet var öfversvämmadt,
och många tusen lass hö flöto bort och gingo
förlorade. Landtbefolkningen måste söka sin tillflykt
till de närmast belägna höjderna och städerna.
I början af Augusti blef det bättre väder, och sedan
den andra stora böndagen blifvit firad den 8 Augusti,
gafs befallning till uppbrott. Den följande dagen
satte sig hären i rörelse och tågade utefter Weichseln
söder ut. Marienwerder var den första stad af vigt,
som låg i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
