Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undervisningsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messenius brukat, att han ock kallat Rudbeck for en åsna. Då
framtog den hetlefrade Rudbeck en hebreisk bibel utan
punkter, gick fram till bordet inför de sittande
rådsherrarne och biskoparne slog der upp boken och
utbrast, vänd till Messenius: »Läs, om du är karl,
om du icke kan, så är du sjelf en åsna!» – Han
beklagade, att han ej hade hos sig en liten matematisk
bok, då han skulle hafva bevisat, att Messenius
äfven i den vetenskapen var okunnig.
Efter åtskilliga jämkningar och tjenliga
föreställningar, förmåddes slutligen de båda lärda
herrarne att förlikas samt göra hvarandra afbön. De
aflägsnades dock båda från universitetet, i det
att Messenius (år 1614), befordrades till assessor
i hofrätten och Rudbeck till kongl. hofpredikant,
i hvilken egenskap han följde konungen åren 1614,
15 och 16.
Men det var ej nog med att stifta fred mellan de
stridande i lärdomsstaden. Universitetet hade i
sjelfva verket nedsjunkit till en skola. Äfven
sjelfva läroverkshuset var förfallet, så att
hela verket måste tagas under armarna, om det
skulle kunna lyftas till något verkligt gagn. På
en utskottsriksdag i Stockholm 1620 infordrade
konungen af biskoparne enskildt ett förslag, på
hvad sätt lärdom och kunskaper måtte befordras
i riket. Sjelf framlade han sina anmärkningar
i ämnet, hvilka vi anföra, emedan de tjena att
belysa förhållandena. Akademierna och skolorna voro
illa inrättade; för den skull funnos få skickliga
till predikoembetet, men alldeles inga embetsmän i
regeringsärenden; en del af magistratspersonerna i
städerna voro så olärde, att de icke kunde skrifva
sina namn; de studerande hindrades af fattigdom och
socknegångar, och undervisningen vid akademien af för
många ferier samt deraf, att lärarne voro prester,
hvadan undervisningen i religionen någorlunda kunde
gå an, men som presterne icke sjelfve förstodo hvad
till regeringen eller borgerligt lefverne hörde,
så kunde de icke heller lära det någon annan;
huru besvärliga än tiderna voro, var dock större
brist på dugligt folk, särdeles i krigsväsendet
och hoflefvernet, än på penningar. Biskoparne
skulle föreslå, huru många kungliga skolor och
gymnasier voro i riket nödiga, hvad i dem borde
förnämligast läras och hvar gode lärare kunde fås;
ett lika undervisningssätt brukas öfver allt; om icke
socknegångar borde afskaffas och allmogen betala något
visst att af kyrkoherdarne uppbäras och försändas
till skolorna, der det bättre borde utdelas efter
hvars och ene förtjenst, än härtills skett; huru många
professorer behöfdes vid akademien, och efter brist
var på lärde män inrikes, från hvilken ort de utifrån
borde inkallas; huru professorerne borde lönas,
emedan det nu brukliga sättet med kyrkotionde vore
olämpligt, gaf det ena året mer, det andra mindre,
hvarjemte en oskicklig lärare ofta erhöll störde lön
än den skickligaste; huru kommunitetet, akademiens och
dess ledamöters privilegier, uppsigten och lärarnes
redogörelse borde inrättas.
Biskoparnes svar tycktes utvisa, att de icke voro
vuxne denna uppgift. Konungen sjelf var den som
ordnade denna vigtiga angelägenhet. Året derpå
faststälde han professorernes antal och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
