Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och led slutna. Pikenerarne använde piken både till
anfall och försvar, och, när striden blef lifligare,
värjan. Sedan första ledets musketerare afskjutit
sina skott, afgingo de genom roteluckorna bakom
sista ledet för att ladda å nyo. Stundom hände
det, att äfven musketerarne kommo i handgemäng,
då värjor och kolfvar användes. Äfven här utmärkte
sig det svenska krigsfolket genom sitt modiga
och raska anryckande.
Genom detta, genom rytteriets choque och genom
musketerarnes snabba och oafbrutna eld, äfvensom genom
det lätta artilleriets rörlighet och snabbskjutning
erhöll Gustaf Adolf ständigt en afgjord öfvervigt
i striden på nära håll, och härutinnan ligga denne
konungs mest genomgripande förändringar i den tidens
krigskonst.
Gustaf Adolfs krigskonst – hvars ursprung man kan
skönja i det nederländska frihetskriget, der Moritz
af Oranien ett halft århundrade förut förstod att
försvara sig och sitt land mot den tidens yppersta
krigshär – utbildades så småningom allt ifrån hans
första uppträdande i kriget. Förnämligast var det
under det långvariga polska kriget som han uppfann
och utvecklade alla dessa förbättringar i sin härs
uppställning och beväpning, ordnade dess vård och
gjorde den till ett mönster för sin tid.
Ett utmärkande drag för Gustaf Adolfs krigskonst
är den noggranna beräkning af möjligheter, som
han underkastade hvarje företag, fastheten och
spänstigheten i hans krigshärs alla rörelser,
så att, huru vidsträckt än krigsskådeplatsen var,
hvarje enskild del kunde när som helst sammandragas
och sluta sig till hufvudstyrkan, och slutligen den
försigtighet, som han iakttog vid sitt framtågande,
att aldrig blotta rygg och sidor. Vi sågo prof på
denna krigskonst under kriget mot Sigismund allt
ifrån belägringen af Riga.
Krigsartiklar är en lagstiftning, som först
förekommer i Sverige med den nyare tidens början,
då en större styrka af utländskt värfvadt folk
började hållas. Under medeltiden voro de så kallade
gårdsrätterna lagen för tukt och ordning inom
stormännens följen, vare sig på deras gårdar eller
i marken. Men det folk, som konungen värfvade,
desse yrkeskrigare – bland hvilka tyskar voro
de i vårt land först förekommande – behöfde sin
särskilda lag, och så utfärdade redan Gustaf I
år 1536 de första svenska krigsartiklar. Nya
sådana utfärdades af Erik XIV.
Gustaf Adolfs krigsartiklar, hvilka offentligen
upplästes för hela krigshären på Årsta äng
år 1621, äro författade med hans egen hand
och utgöra en bearbetning af äldre stadgar med
nödiga förändringar. Högste domare i krig liksom
i fred var konungen, »såsom Guds domhafvande på
jorden». Domstolarne voro två, en öfver- och en
underrätt med officerare till bisittare och marsken
eller fältmarskalken til ordförande i den förra,
och i den senare, som kallades regementsrätt för
fotfolket och ryttarerätt för rytteriet, öfverstarne.
Öfverdomstolen, der generaler, mönsterherrar och
öfverstar voro bisittare, dömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
