- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
252

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortsättningen och slutet af det danska kriget - Stralsunds belägring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wallenstein ingrep med beslutsamhet i fredsunderhandlingarna. Det var han, som vägrade de svenska sändebuden tillträde och nekade dem pass till Lübeck. Han fruktade deras inflytande på underhandlingarna. Han ville skilja de båda nordiska konungarne från hvarandra och tillika så nära som möjligt förbinda Christian med kejsaren.

Fredsvilkoren vora lätt uppgjorda. Christian återfick sina länder mot vilkor att ej uppträda mot kejsaren i hans kejserliga regering, d. v s. att låta kejsaren handla efter eget godtfinnande inom det tyska riket. I och med detsamma öfverlemnade han sina bundsförvandter åt deras öde. I afseende på hertigarne af Meklenburg, hvilka gått sitt land förlustiga genom den ifver, hvarmed de slutit sig till honom, hyste han väl några betänkligheter, men läto dem falla och lugnade sig, då man förestälde honom, att det var han, som först blifvit öfvergifven af dem.

Omedelbart efter fredsslutet förklarades också hertigarne af Meklenburg och deras efterkommande till evig tid afsattte från sitt land, hvilket högtidligen öfverlemnades åt hertigen af Friedland för de tjenster, dem han med heroisk valeur (hjeltemodig tapperhet) hade gjort och ännu kunde göra.

Så gick Danmark ur kriget, väl med återvunna länder, men med alla sina hjelpkällor uttömda, och Holstein, Slesvig och Jutland, der fienden huserat i trenne år, voro illa tilltygade. Med den egennyttiga och ofosterländska adeln voro alla Christians bemödanden att upphjelpa sitt land fruktlösa, och man kan sätta detta deltagande i tyska kriget samt freden i Lübeck såsom vändpunkten i Danmarks historia. »Ty icke långt derefter», säger en dansk historieskrifvare, »följde ett ännu mer ödeläggande krig och tio år derefter ett tredje, som bragte Danmark till undergångens brant».

Men vi öfvergå till skildringen af Stralsunds försvar mot Wallenstein.

Stralsunds belägring.


Staden Stralsund, hvars namn vi under föregående tider så ofta mött, då det varit fråga om vårt land och hansestäderna, var icke någon sjelfständig tysk riksstad, men var genom sina privilegier tillförsäkrad om en hög grad af oberoende. Staden hade fått löfte om att slippa någon kejserlig besättning mot det att den öfvertog en viss del af de omkostnader, som förorsakades Pomern genom inqvarteringen. Då nu de kejserlige fältöfverstarne kommo tågande, fordrade de för sig en betydande summa penningar, om Stralsund ville blifva befriadt från inqvarteringen. Staden protesterade, men beqvämade sig dock att erlägga en del af summan. Men sinnena voro retade och blidkades naturligtvis icke, då man såg de kejserlige besätta ön Rügen. Detta måste man dock låta ske, då det skedde med landsfurstens begifvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free