- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
259

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Restitutionsediktet - Wallensteins afsättning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verldslig makt. Han ville ej höra talas om något motstånd från deras
sida mot den verldsliga makten eller om deras företrädesrättigheter.
»Det blir ej ordning inom riket» – skall han hafva yttrat – »förr än
man för en af dem lagt hufvudet framför hans fötter.»

Också höjde sig ganska snart klagomål mot Wallenstein från de
katolske furstarnes sida, och önskningar uttalades – redan vid slutet
af år 1627 – om hans aflägsnande. Man tog för gifvet, att han ville
tillintetgöra den kurfurstliga makten och kufva riksständernas myndighet.
Inför kejsaren uttalades den farhågan, »att ett nytt olagligt herrevälde
torde införas till den lofliga urgamla riksförfattningens
omkullstörtande.»

På samma gång yppade sig ett spändt förhållande mellan Wallenstein
och de katolske furstarnes general Tilly. Denne hade för sin
här velat hafva qvarter i Meklenburg – det var år 1627, således innan
Wallenstein ännu erhållit detta land – men uteslöts derifrån, och då
hvardera sökte bekomma de bättre qvarteren, var det nära, att de
gripit till vapen emot hvarandra. I Januari 1630 mottog Wallenstein
i Halberstadt ett besök af Tilly, Pappenheim och biskopen af
Osnabrück, som var förordnad att genomföra restitutionsediktet i
Nedersachsen, och då Tilly dervid beklagade sig öfver tillräckligheten af de
qvarter, som han innehade, gaf honom Wallenstein det rådet att
utsträcka dem äfven öfver de katolska landsdelarna.

Missnöjet och den fiendtliga stämningen växte. En nagel i ögat
för ligisterna voro äfven de protestantiske öfverstar, som funnos
i den kejserliga hären. Desse borde afskedas, men ej nog dermed,
äfven öfverbefälet öfver hären borde ändras. Med dessa fordringar
uppträdde ligan om våren 1630, och de ledde till en för fortsättningen
af det trettioåriga kriget högst vigtig tilldragelse.

Wallensteins afsättning.


Vi hafva sett kejsaren följd af ständig framgång allt ifrån hans
uppstigande på tronen. Hans arfländer lågo efter segern på Hvita
berget betvingade under hans fötter, de tyske småfurstarnes fribytareskaror
voro besegrade, tyske riksfurstar hade nödgats lemna sina länder
och se dem öfvergå i andras ego, och efter den danske konungens
besegrande var kejsaren mäktigare än någonsin till och med Carl V
varit, som dock förenat i sin hand alla de habsburgska länderna.

Segrarne voro ligans verk lika mycket som kejsarens, Tillys lika
mycket som Wallensteins, men upprätthållandet och vidgandet af den
kejserliga myndigheten var Wallensteins verk ensamt. Denna myndighet,
hvars talan Wallenstein med en stötande stolthet förde, var
emellertid något, som ingen tysk riksfurste kunde med lugn se rotfästad.
Det arbetet att förminska det gemensamma riksöfverhufvudets makt
har gamla anor i Tysklands historia, och de på denna tid lefvande och
verkande furstliga viljorna förnekade ingalunda sina fäder. Sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free