Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen tager afsked af ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gångandes, att eftersom jag nu uti så många strider
och farligheter för Sveriges rikes välfärd hafver
måst utgjuta och låta mitt blod, dock allt härtill
genom Guds nådiga beskydd till lifvet intet skadd,
och på sistone det låta måste; ty vill jag före min
afresa och nu denna gången hafva eder samteligen
här när- och fånvarande Sveriges undersåtar och
ständer Gud den allra högste till själ, lif och all
välfärd befalde, önskandes att vi efter detta usla
och mödosamma lifvet efter Guds behag måga finnas
och möta hvarandra i det himmelska och oförgängliga
hos Gud oss beredda lifvet och glädjen.»
»I synnerhet vill jag eder af riksens råd den
allsvåldige Gud hafva befallat, önskandes af allt
hjerta, att hos eder aldrig må tryta goda råd,
så att I edert kall och rådsembete måtten förestå,
att Guds ära och hans heliga ord och lära oförfalskad
här må vara och blifva i vårt fädernesland hos oss
och våra efterkommande, sedan att fred och enighet
må grönska och all ovilja, oenighet och uppror må
borta blifva och förtagas, och att aldrig hos eder
måga goda råd felas till fäderneslandets säkerhet,
trygghet och fred; så ock på sistone att aldrig af
eder efterkommande måga felas, utan tillväxa sådana
personer, som riket och regementet kunna vara till
styrka, rättrådighet och bistånd, det jag af allt mitt
hjerta vill eder hafva önskat i detta mitt farväl.»
»I lika måtto vill jag eder af ridderskapet Gud den
allra högste hafva innerligen befallat, önskandes att
I uti edert manliga och ridderliga uppsåt viljen hålla
fort, så att I och edra efterkommande mågen bringa
de gamla våra förfaders Göta och berömliga, vidt
utspridda, odödliga namn öfver hela verlden, som nu
en lång tid hafver varit bortglömdt, ja, nästan af
främmande föraktadt, så att det igen måtte uppkomma
och uppfriskas, så framt I så härefter, som I uti min
tid hafven förhållit eder manligen och haft lif och
blod osparde och dermed låtit påskina eder vara af
de framfarne Götars ätt, hvilka hafva underlagt sig
nästan hela verlden, viljen eder ännu ytterligen för
fäderneslandet bruka låta, dermed förvärfvandes ett
odödligt namn, anseende hos konungen och gods och
gårdar till belöning, så att I edert adeliga stånd
och värdighet mån uppehålla, det vi härmed, då vi
säga eder vårt farväl, vilja hafva eder önskat.»
»Eder af det andliga ståndet vill jag i mitt farväl
hafva förmanat, att I befliten eder om enighet och
förmanen och tillhållen edra åhörare, hvilkas hjertan
I hafven i edert våld, så att I kunnen vrida det
hvart eder lyster, att de äro sin öfverhet trogne
och utgöra sin pligt i hörsamhet och godo, styrkande
dem till enighet och samdrägt och att de icke låta
sig förföras af en hop onda menniskor. Och skolen I
icke allenast förmana och tillhålla dem dertill, utan
I skolen ock sjelfve föregå dem med ostraffeligt och
oförargeligt exempel, så att de icke allenast af eder
lärdom och förmaning, utan af edert lefverne förhålla
sig skicklige och rolige, och i synnerhet skolen I
för all ting vakta eder för högfärd, så att derutaf
icke förorsakas något obestånd i riket, och i allo
måtto beflita eder om all gudelighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
